lava

Min dag började som bakfull efter en semiblöt gårdagskväll med L & A.
Hot Company livligare än någonsin fyllt av tjejer för en gångs skull.
Trist nog lyckades jag inte utnyttja detta men lät mig inte slås ner av detta utan hade en behaglig kväll.

Så bakfull idag tog jag mig i tur och ordning till Åhléns,Apoteket och Arbetsförmedlingen.
Detta gav mig i tur och ordning en alldeles för dyr men himmelsk parfym,ett paket lyckopiller samt en hel massa ångest.
Så om vi kvittar dom sista grejerna med varandra så är det en bättre doftande Robin som kommer ur denna dag.
Som efter AF väntades ta fart i form av finbesök från Vara,men F har väl sett bättre dagar och inte blev det bättre av att jag tvingade honom hjälpa mig att börja arbetet med att få ner min lägenhet i flyttkartonger.
Även L & A var snälla och ställde upp och bland tjejers fördelar ingår en hel del av dom egenskaper som kommer väl till pass när det gäller att rensa och packa på ett smidigt sätt.
Utan A hade vi tre killar nog fortfarande stått här i ett kaos och skrattat åt det hopplösa.


När mina gäster försvann vidare kl 17 försvann också mycket av det roliga.
Jag hörde på webradio från Gävle hur mitt Djurgårn skämde ut sig,och jag pratade lite i telefon och jag åt lite mat.
Och nu poker och bloggande mitt i natten.

Imorrn ska jag slå in mina julklappar,fira jul med syskonen och mamma för att sen på kvällen åka med mamma tillbaka till Hummelsta där jag ämnar vara över julafton och mellandagarna.


Nu ska jag lägga mig bland ett hav av kartonger och läsa min bok.

Köpte Moneybrothers nya idag och att han gjort en cover på They dont know about us är helt sjukt.
Jag trodde det var en bortglömd obskyr låt från 80-talet och det är den också kanske iofs.
Har iaf lyssnat på och älskat den i flera år.
Anders Wendins version var inte jättebra men det gör inget för det fanns andra grymma låtar på skivan.

Köpte dessutom ett Djurgårdsmatchställ till mitt gudbarn.
Tyckte det var på tiden. Hon är ändå snart två år.
Kan inte vänta tills jag får se henne i dom blårandiga shortsen och den blårandiga tröjan =)

Jag och L julhandlade ett par timmar, sen besökte vi Boulebaren på Surbrunnsgatan.
För dom som bara spelat Bocchia på en sluttande och gropig gräsmatta någon sen midsommarafton(Var e lillen?!) låter  den franska nationalsporten säkert inte sexig, men jag hade kunnat fortsatt spela hela kvällen kändes det som.
Dessutom är det mysig miljö och god öl.

Kom hem kl 17 och min konstiga natt gjorde att jag slocknade strax därefter. Vaknade nyss ,23.30, och känner mig illamående och frånvarande.
Försökte få igång mig själv med plättar och julmust men det hjälpte bara lindrigt.

nej hej då på er. 

Är man singelkille och bloggar så vore det väl konstigt om jag inte skrev om att jag i helgen träffade en nedflyttad norrländska,på krogen.

Det började med att hon sa "upptaget" när jag frågade om jag och L kunde slå oss ner vid deras bord.
Vad hon inte visste då var att jag är påläst.
Jag har läst BOKEN!

Så tack vare den slutade natten med en puss(jag återkommer till den för det var coolt) på odenplans torg.

Eftersom jag inte har något bättre för mig ska jag ta er igenom kvällen.
Att vi ens kunde ta plats vid nämnda bord har jag L att tacka för.
Han hade bättre lycka vid sin sida.
"Hans" tjej tyckte inte alls att platserna var upptagna.
Märkligt det där hur två personer kan ha så vitt skilda uppfattningar om en sån sak.


Så.....efter en stund vände jag mig mot den tjej som en stund innan alltså blankt vägrat mig en sittplats.

"Jag behöver en tjejs åsikt i en fråga....Min kompis nya flickvän vägrar låta honom prata med sitt ex....Vad tycker du om det?"

Mer krävs inte.
Eller jo man måste ju följa upp med en så kallad negg.
Denna kväll blev det en kommentar om hennes linne.
Att du vet väl att rött är väldigt väldigt ute?
Det struntade hon i,hon har på sig vad hon vill, och förresten så är hennes linne gammeldagsrosa så det så.

Efter detta höll jag mig mer eller mindre till att vara mig själv.
Jag sa visserligen något om att jag spelar trummor,dansar salsa,och skriver en bok men bortsett från det försökte jag vara mig själv, och jag vet inte om det hedrar mig eller bara visar hur sjuk jag är men jag bjöd med henne ut på en cigarett där jag förklarade bakgrunden till min elaka tröjkommentar.


Ja sen så satt vi mest och pratade om musik, böcker och lite annat till kl 3.
Då jag blev tvungen att ta itu med hennes rakt igenom osmakliga kompis.
Som inte alls gillade mig och inte alls tyckte att hennes vän borde umgås med mig.
Särskilt inte efter stängningstid.

Men jag lyckades få till någon kompromiss som innebar att vi blev ensamma och kunde ta en promenad.
Den var väl inte så romantisk som jag tyckte den hade anlag för att bli men den där pussen som sagt....
När vi skulle säga hejdå kramade jag henne och tafatt som jag är blev det lite fel.
Men det blev fel på ett bra sätt för hon,inte heller klockren,pussade mig lite osäkert på munnen och mer var det inte.
Jag ville så gärna pussas mer men efter en sekunds tvekan gick ögonblicket förbi och hem gick jag.
Med hennes nummer i mobilen.

Dagen efter fick jag råd från en tjej att jag absolut kunde skicka ett sms redan dagen efter.
Så det gjorde jag.
Inget svar än men jag tröstar mig med att det inte fanns något direkt att svara på.
Även om ett svar i någon form skulle vara trevligt.

Skulle dock bli förvånad om hon inte svarade alls.
Det skulle innebära att jag tappade ytterligare tro.

Och till skillnad från Scrubs kändes hennes ord och handlingar hyfsat genuina.


Fortsättning följer.

Idag har jag haft en bra dag.
Alarmet ringde 08.30 och trots att jag inte sovit mer än ett par timmar kom jag upp ganska lätt.
Sen åkte jag och min inneboende till Hornstull för att välja tapeter.(Jag hade beslutsfattande position).
Med var även mina syskon och även om E är lite gravidgrinig stundtals och även om W är lite W.ig ibland så var idag en sån där dag då jag hajar hur mycket jag gillar dom.

Jag har ingen större aning men jag kan tänka mig att det inte är helt vanligt med tre syskon som har samma humor och som verkligen vet hur man skrattar ihop.

Det var förmiddagen det och resten av dagen kom hest att handla om att hålla sig vaken.
Vid 22 tänkte jag och min sambo titta på dvd men den ville inte funka så hon slocknade i soffan och jag i min säng.
Dessvärre vaknade jag kl 2 men hade jag inte gjort det hade jag gått miste om 200$.
Jag har nu 700$ och ska bara hitta ett sätt att få ut dom.
Sen blir det nog en del julklappar trots allt.

Speciellt Ludde ska få en.  Är det någon i min närhet som förtjänat en julklapp så är det han.


Jobbet har jag mentalt mer eller mindre lagt ner. Vill bara inte ta det definitiva beslutet.
Förslag på vad jag ska ta mig till välkomnas varmt i gästboken.


Frågan för stunden är om jag ska sova nu eller vänta in dagen framför datan för att sen gå en massa ärenden som jag faktiskt har.
Lägger jag mig finns det inget som talar för att jag tar mig upp i skaplig tid.
Så vad gör man i knappt tre timmar?
Pokerpengarna vill jag helst inte tilta bort,lägger jag mig och läser somnar jag.....
En film månne? Fick en hög skräpdvds av pappa.
Ska man kanske gå emot alla instinkter och sätta sig och kolla på Köplust?
Från en Stephen King-bok.
Nja.
Lyckopiller i all ära men dom förvandlar inte en bräcklig kille till nåtgot annat över en natt.

Min läkarkille tyckte alltså det var bättre att jag återupptog lyckopillren än att ta en sobril då och då.
Och jag har inget emot det. Känner inte att jag har så pass mycket ångest att jag behöver dom,men dels trodde han att det skulle kunna lindra yrselskiten och sen är jag väl inte helt fri från ångest misstänker jag.

Så det blir bra!


Nu ska vi se vad jag kan hitta på åt mig själv att göra under gryningen.

Här sitter jag och kollar på nhl-hockey på datan mitt i natten.
Mitt kära Boston i ett klassiskt hatmöte mot Montreal och jag lyckades få in matchen via någon piratkanal.
Och det är mer underbart än ni någonsin kommer förstå.
Det kan låta löjligt och oproportionerligt att säga så men då känner man inte till alla ingredienserna.
Först och främst är det rent sportsliga sjukt jävla bra.
Jag kan egentligen ingenting om hockey rent taktiskt men tempot dom spelar i är omänskligt.
Och det är en fröjd att titta på.
Vidare så finns det romantiska och drömmande inslag och det är när dom zoomar in en Bostonsupporter bland dom 21 000 galna Montrealarna.
Vad gör han där? Bor han i Kanade eller finns det dom som reser så långt för att se en av 41 bortamatcher detta år?
(Ett tillägg nu 10 minuter senare. Boston gjorde precis 2-2 och på läktarna poppar det upp ganska så många med Bostontröjor och jag har gåshud på armarna)

Till sist så har jag tippat på Boston men faktiskt så gör det ingen skillnad för såna här stunder är jag bra att få fram starka känslor alldeles oavsett om jag kan vinna pengar på dom eller inte.



Efter ett litet uppehåll från poker har jag nu spelat i en vecka.
Första två dagarna; förlorade 1200 kr. Lånade tusen kr av L och förde in dom.
Nästkommande två dagar; Vinst 4500 kr.....saldo 5500 kr.
Följande två dagar; förlust 5000 kr.......saldo 500 kr
Idag; Vinst 4500 kr......saldo 5000 kr.

Jag sätter både hyra och välbefinnande på spel när jag gör på det här viset.
Sjukt sjukt men så befriande. Nu ska jag bara hinna ta ut dom innnan jag spelar bort dom.


Jag vet inte vem det är som lyckats påverka mig med en anonym kommentar här på bloggen, men jag känner att jag vill besvara den.

Jo jag tycker själv att det vore bra för mig att gå till jobbet istället för att sitta hemma och spela poker.
Och jag har besökt min husläkarmentor för att få hjälp med vad jag ska göra åt mitt snurrande huvud.
Det konkreta som kom ut av ca 40 minuters bra prat var att jag dels borde börja träna. Jogga eller vad som helst.
Samt att jag börjat äta lyckopiller igen.
Dom funkade bra i våras,så bra att jag slutade med dom lite för fort.
Förhoppningsvis underlättar dom lite för mig så jag lyckas hitta tillbaka till jobbandet.

Jag var på jobbet i måndags men det är faktiskt poänglöst.
Och fruktansvärt påfrestande.
Som det är nu är det snudd på omöjligt att ens vara där 9 timmar,och att sen göra samtal och sälja går bara inte.

Så för att sammanfatta mitt svar till främst mig själv,så vill jag lyckas med det här för det är nära,det är skön miljö,det är en del roliga kollegor,och alternativet till att inte vara kvar är inget jag vill i slutändan.


Så var det med det.
En bra grej med min hemmadag idag var att jag fick tid att i samråd med syrran bestämma färger i den nya lägenheten.
Lyckan har lett lite mot mig så jag får nya tapeter,nytt golv,nya köksluckor,ny spis,ny kyl och frys.
Utan extra månadskostnad. Anledningen är att det är en så kallad farfarslägenhet vilket betyder att det var 20 år sen dom senast renoverade den.

Så.

Kök; Svart golv röda tapeter.
Sovrum; Svart golv grönblå turkosa väggar.
Vardagsrum; Gråvitt golv cafe latteväggar.
Hall: Gråvitt golv,gråvita tapeter.
Badrum; turkost alternativt ljuslila.


Om någon av er tycker något av det där låter fult så är det inte det. Det bara låter så.
Och fan ta den som skitar ner på den förmodade inflyttningsfesten.



Dagens bok; Skit i traditionerna av Leif Panduro

I förmiddags satte jag mig glad i hågen vid datan för att.......göra en manssak.
Mitt uppe i denna akt ringer det på dörren.
I tron att det är nån byggarbetare från det pågående stambytet som vill något så ropar jag vänta...
Misstaget jag gör är att inte undanröja spåren(dassrulle samt fåtöljen placerad som insynsskydd).
När jag ska öppna sätts en nyckel i låset och in stövlar mamma.
Helt oförberett.
Inte nog med detta utan hon ger sig rätt in i vardagsrummet.

Det mina damer och herrar är obekvämt.
Kränkande.

Var idag ute en sväng på jobbet och hämtade ett anställningsbevis för att på så sätt bli godkänd för nya lägenheten.
Och det var bra av flera anledningar att jag tog mig dit.
Jag blev påmind om den sköna atmosfär som råder där,plus att chefen var mer förstående än jag trott.
Han sa bl.a "det är inga konstigheter från min sida".
Det var skönt.

Och för 5 minuter petade jag i mig en tablett. Sobril.
Den ska tydligen få en att bli helt avslappnad och då kanske min kropp kan få hjälp att lära sig hur det ska gå till.
Med lite flyt kan det i längden få bort min yyyyyyrsel.


Nu ska jag spela poker och dricka kaffe och förhoppningsvis gå till jobbet imorgon.

Min lägenhet börjar inför den stundande flytten påminna om gympasalarna sista dagen på ett fotbollsläger.
Sunkigt och med ett avverkat syfte.

Har också börjat oroa mig över att jag inte oroat mig för hur jag kommer känna mig i den nya lägenheten.
Tänk om man vantrivs? Vad gör man då?
Men det ska nog gå bra.


....................


Det är något med mig och vinnarlåtar i Idol.
Likadant varje år.
Jag tycker hela idén med låten är plastig och allt men ändå är det något stycke som får mina ögon att bli fuktiga.
I år trodde jag det var dags för ett trendbrott då jag inte kände något speciellt för finalduon men; "angeleyes they look at me.....telling me we´re meant to be!" knäckte mig.


.................................................


Nu ska jag läsa vidare på en av böckerna som Ms Söt Bibliotekarie tipsade om.
Kollektivt självmord,av Arto Paasilinna.
Godnatt.

Om jag skriver en stund till så kan jag vara helt säker på att jag inte kommer jobba imorgon.

Nu har jag inget specifikt jag vill skriva om men jag kan berätta om min utgång i fredags.
Slutet av den skildras i en blogg längre ner men det började på Cliff Barnes.
Ett ställe som min syster talat sig varm om men som vi av olika skäl aldrig gått till.
Nu gjorde jag och L det och i kön upptäckte vi fort att det är ett ställe som riktar sig till folk som är ett par år äldre än oss.
Inte många år men jag kände mig ändå som 15 redan i kön.
En riktigt stropp,som såg ut som en ful och sliskig variant av Frank Lampard,bestämde sig för att skoja med oss. Fortfarande i kön.
"Ni vet att det är 18-årsgräns här va?" säger han till L som inte på en gång förstår.
Sagt på rätt sätt av rätt person skulle jag nog kunna uppskatta en sån kommentar men nu blev det bara onödigt och otrevligt. Till råga på allt hade han dialekt och jag kan bara inte ta någon med dialekt på allvar.

Tyvärr är jag inte starkare än att jag trots detta starkt övervägde att lämna kön.
Men jag repade mod och en bit längre fram tog jag chansen att visa lite självdistans då jag frågade om han kunde köpa ut snus åt oss.
Inte heller särskilt kul men han såg dum ut när jag sa det så jag tog det som en seger och vi gick in.

Min syrra hade sagt saker som "folk står på borden och bara röjer" och jag hade väl tänkt att min kära syster fått i sig lite för mycket den gången men när vi kom in såg vi att det verkligen var så.
Det var väldigt väldigt osvenskt . ALLA på stället dansade i någon form. Många ståendes på sofforna.

Och vad gäller musiken var det som om dom hackat sig in och tagit väl valda delar av min playlist.
Barbados,Bobbysocks,Bruce Springsteen,Carola,Lena PH.
Nästan varje låt fick mig att häpna och efter inte så lång tid stod inte ens jag still.
Jag insåg hur mycket jag hatat att varje helg behöva lyssna på musik jag inte gillar. 

Enda minuset var att raggfaktorn var i det närmaste noll dels pga miljön(jag dansade men för att worka min magic behöver jag prata) och framförallt åldern på damerna.

Lösningen på detta är att avsluta kvällen på Hard Rock.

Jag försöker skingra min tillfälliga ångest genom att skriva.
Jag har inte varit på jobbet sen i onsdags och anledningen till det är till störst del att jag är yr.
Om ni är trötta på det ordet så är det ingenting mot vad jag är.
Jag försöker förlika mig med läget men det är svårt för den,yrseln, står verkligen ivägen för så mycket.

Även bortsett från fysiska problem är det tungt med jobbet.
Dom första veckornas hjärntvätt är borta och nu är det alltså sena nätter med läsk,skräpmat och filmer som gäller.
Idag föll jag till och med tillbaka i pokerhelvetet efter nästan två månaders frånvaro.

Dom senaste dagarna har jag slösat 130 kr på en indisk middag,100 kr för två filmer på ica(!),40 kr på cigaretter,90 kr på en tillfällig blackout vid glassbilen,750 kr på poker,samt en del annat onödigt.
Och det gör jag i ett läge där jag egentligen borde käka nudlar och knäckebröd.

Jag finner en pervers njutning i att slösa.
Mitt i en hemskt dyster situation njuter jag av att gå upp till ica i den underbara(underbara!) luften som är just nu på kvällarna,och bara inte tänka ett skit på pengar.
Jag gick upp för att handla snus och kom alltså hem med ett cigarettpaket,två av dom dyraste läskflaskorna,och två dvd-filmer. Och chips.
Å så hem och vända på dygnet.
Idag när jag vaknade tänkte jag att vad konstigt,alarmet har inte ringt än, är den verkligen inte ens 10 än?
Jag rafsar bort böckerna som skymde klockan och ser till min förskräckelse att den är 16.18.
Jag trodde inte det var sant och jag ville gråta.


Nåväl. Det löser sig som alltid men det är synd att jag gör såhär när jag egentligen borde ta mig till jobbet och härda ut.
Så jag åtminstone vet att jag gjort allt och inte bara nästan allt för att det ska fungera.

Om inget väldigt speciellt,och föga troligt,händer är jag snart arbetslös.
Då jag ligger i fejd med soc. är detta inte bra.
Min tanke om att hyra ut lägeheten och bege mig till mamma för att dricka vin och skriva känns mindre och mindre absurd.

Jag ser snart ingen lösning på försörjningsfrågan.
Försöka bli sjukskriven och spela poker?

Jag har stått still i 6 år känns det som när jag skriver sådär och verkligen tycker att det låter tilltalande.
Vad är det för fel på mig? Är jag verkligen bara lat?
Eller är jag inte skapt för att arbeta?
Något borde det finnas som passar mig,det är jag övertygad om men hur ska man hitta det.

Ständigt återkommande frågor och fortfarande lika långt ifrån svaren.

Nej jag ska upp tidigt imorn,somna tidigt imorn,gå till jobbet på onsdag,tjäna pengar få ett uppsving,åtminstone kämpå på tills nyår,bli kär på nyår,flytta in i den nya lägenheten,jobba delvis hemifrån,spela lite poker och skriva en bok vid sidan om.
Något åt det hållet.



Dagens låt; Corrine Bailey - Put your records on och Cranberries - Loud and clear

Jag vet inte säkert men jag anar att en del killar kommer känna igen sig i det jag tänker skriva nu.
Jag hoppas det i alla fall för om inte så betyder det att det kan bero på mig.

Sadistiska tjejer.
Jag råkar ut för dom ständigt och jämnt känns det som.
Det är allt ifrån lite väl hårdhänt kuddkrig till nu senast en ren vampyr.
Jag hade flyt på Hard Rock av alla ställen,där jag efter en stund av ingenting med Ludde slog mig ner vid ett bord.
Bredvid satt två tjejer och efter ett par sekunder märkte jag att dom båda satt och stirrade på mig vilket gjorde att jag kände mig tvungen att fråga vad som stod på.

Du har en fläck där,sa den ena av dom och pekade på min tröja.
Hur mycket jag än ville så kunde jag ju inte kolla på första försöket ifall att det nu var fråga om ett barnsligt skämt från deras sida.
Efter ytterligare påtryckningar tittade jag lite nonchalant och jo det var ett skämt. (Hon var 18).
Det coola i den här händelsen är att jag ganska omgående kände att det klickade med tjejen som satte ord på tröjskojandet.


Det händer ibland att jag redan efter någon minut vet att jag kommer gå hem med en tjej.
Jag vet hur det kan låta men jag tror ni som läser vet att jag varken är eller försöker ge sken av att vara någon som har lätt att få tjejer.
Jag sliter ont och ibland ger det utdelning.
I det här fallet behövde jag som sagt inte ens kämpa dock utan efter en cigarett ihop tog vi in på hagagatan och hem till mig.
Då hade hon redan förklarat att vi inte skulle komma att ha sex men att hon kunde sova hos mig.

Väl hemma blir denna till synes glada och harmlösa tjej helt loco.
Hon gillar att bitas.
Jag förbannar det faktum att det är dags igen med en störd sadist men tänker att jag får stå ut med lite nu när själva uppraggandet gått så smidigt.

Så natten slutar med en gudomlig sak(tack porren) och två feta bitmärken på halsen som fortfarande inte visar tecken på att försvinna.

Men det är väldigt dubbelt att ligga bredvid någon och känna att hon hatar mig men ändå har hon faktiskt självmant gått med hem till min säng.
Jag får inte ihop det.

Även om detta kanske var ett extremfall så undrar jag alltså om jag sänder ut offersignaler eller om det helt enkelt är så att väldigt många tjejer har böjelser,större eller mindre,åt att göra illa killar.

Om någon har någon teori kan väl han eller hon skriva nåt anonymt bland kommentarer.
Jag vill ju bli kär,inte ha sån där skit. Kanske efter ett tag men jag tror inte det är något att bygga något på.