Till skuggan av en verklighet
Du är en av mina drömmar --
väl om ingen väcker mig! --
ett av mina vackra ljus,
att ej mörker täcker mig.
Kämpe du för bleka mål,
is och glas och vässat stål! --
Klara dagen
vet jag knappt om drömmen tål.
Det är tröst i drömmens dofter,
svala, knappast märkliga.
Ändå ville jag ge bort dem
för det jordiskt verkliga.
Kära vackra händers värma...
Jag vill älska, inte svärma.
Livets mognad
orkar drömmen aldrig härma.
- Karin Boye
Kommentarer
Trackback