lava

Det e bara att tugga i sig det. Jag är familjens svarta får. Åtminstone bland barnen.
Mamma och pappa har väl varit tillräckligt svarta för tre livstider var ungefär.

Men iaf. Både brorsan och syster yster har haft någorlunda spikraka liv(om man bortser från syrrans mindre lugna högstadietid(Tequila!))
Skola-skola-partner-utbildning/bättre jobb-sambo-barn.
Körkort,stabil ekonomi. Inga direkta depressioner.

Sen kommer jag in i bilden. En seg jävla drönare som ger familjen bestående magsår med mitt sätt att leva och mina med jämna mellanrum återkommande svackor.
Det konstiga e att jag trivs ganska bra med det.
Inte att dom mår dåligt pga mig,men att jag e lite utanför ramen sådär.

Och det uppsving dom kommer få när jag väl stabiliserat mig.
Vart skulle dom annars hitta den lyckan? =)


Och hur som haver så gör släktens bebis och kommande bebis att fokus förflyttas lite.
Jag e inte längre minst.


Från den ena till det andra; Finns det offentliga tvättomater i Sverige?
Som i dom amerikanska filmerna.
Anledningen till att jag kom att tänka på det är det faktum att jag just nu har slut på rena underkläder och halvslut på det mesta annat i garderobem. Dessutom är vår fastighets ena tvättmaskin sönder vilket gav mig en ursäkt att smutsa vidare ett par dagar till.
Jag skulle verkligen vilja att det fanns såna ställen iaf.
Där kan jag också tänka mig att jag skulle kunna träffa min coola tjej.
Som det ofta blir i filmerna ja, men såna klyschor blir väl kanske klyschor för att det finns nån liten liknelse med verkligheten.
Vad vet jag.

Nu ska jag läsa Lundell och gruva mig över mina sovtider.


ps: Fullkomligt älskar sista repliken i Fight Club; 

 - You met me in a very strange time of my life


Nåt sånt.