lava

För en kvart sen började jag en liten Gyllene Tiderstund på winampen.
Efter 5 minuter kände jag ett behagligt rus och ville genast skriva något i bloggen.
En oavslutad pokerturnering stod emellan och nu känner jag mest ångest.
Inte för att jag förlorade pengar för det gjorde jag inte,jag vann pengar.

Utan för att jag har ett hemskt svängigt humör.
Och framförallt för att Ludde,min utan diskussion bästa kompis,idag bestämde sig för att börja plugga i Örebro.
Jag kan tänka mig att den här texten av en del kommer stämplas som gråtmild och överdriven medans några få kanske kan förstå mig.

Jag är ledsen och har en klump i bröstet.
Av två anledningar.
Först och främst den uppenbara.
Jag har inte längre någon att dricka vardagsöl med,att sondera kroggolven med,att.....ja duscha med.
Dessutom inser jag nu hur få bekanta det bli kvar.
Luddes bekanta har blivit mina semibekanta.
Lägg till att M snart reser iväg,att F ,som iofs aldrig bott i Sthlm,flyttat söderut,att S bor i Örebro(hatar Örebro),att jag och den andra F inte längre har kontakt,att jag och den andra M inte har någon jättekontakt....ni ser själva. Jag behöver nya personer att umgås med.

För att få det behöver jag nog göra en ändring eller två i mitt liv.
Har svårt att se nya,okända människor leta upp mig.
Så bra är jag inte.
Alltså behöver jag plugga,jobba eller gå med i någon sorts förening,vad nu den skulle syssla med.
Vilket leder mig till det andra jätteminuset med Luddes bortgång.
Jag blir påmind om att jag står still,vilket jag visserligen borde förstå utmärkt väl drastiska förändringar eller ej.

Men så är det.
Jag har genuin ångest. Det som det ordet sannolikt betydde en gång. Det känner jag just nu.
Sen beskedet kom har jag mestadels tagit det ganska bra och helt enkelt tänkt att jag kan inte stå och falla på det här viset med en enda person.
Och faller gör jag förhoppningsvis inte men om jag inte gör en kraftansträngning,en sån där som jag inte är så duktig på att göra,så ser det fan inte bra ut för mig.

Jag har mina syskon och dom skulle jag inte kunna vara utan men det är givetvis en helt annan sak.
Mitt starkaste kort torde vara att göra allt för att hitta en flickvän och sen bli en sån som kompisar pratar illa om bakom ryggen och kallar för tråkig.
Det som är bra då är ju att jag inte har några kompisar!

Så varför varför är det ingen.....bekant som försökt matcha ihop mig med någon tjejbekant?
Det måste vara det sämsta kvitto du kan få egentligen.
Hade jag haft tjejkompisar som varit singlar hade jag lekt matchmaker hejt vilt(efter att jag efter fem knullförfrågningar och tre kärleksförklaringar insett att hon inte är menad för mig).


Fan.
Jag mådde ju ganska bra innan det här dråpslaget.
Nu känns inte ens min nya lägenhet något kul längre.
Uppseendeväckande att en(1!) person kunde få Sthlm att kännas ensamt och ointressant.
Jag vill också dra iväg någonstans nu men gömmer mig bakom att jag köpt säsongskort på Stadion.
Det e utvecklande det här med Djurgårn. Kommer ta mig långt.


Jag e inte färdig på långa vägar men jag delar av här för att samla andan och begrunda denna text som inte är något annat än en hyllning till Ludde.
Att jag dessutom är halvsur och halvtrött på honom efter ett i mitt tycke bedrövligt uppträdande av honom i förrgår borde väl ge mina ord än mer styrka tycker jag.

Well well. Man får väl försöka studsa tillbaka.
Mer text snart alltså. Hej sålänge.