lava

Plats; Tantogatan
Personer; Robin,Ludvig

Plats; Gubbängen
Personer; Kenneth,Kalle,Emil

Plats; Gotland
Person; Johan

Mål; Gotland.



Efter veckor av velande hade jag till sist bestämt mig. Jag skulle med österut. Då det,förutom en blöt finlandskryssning,var längesen jag rörde på min lilla rumpa så hade jag mina tvivel över hur det skulle stå till med eventuella panikvibbar och andra sköna moln. Dagen innan avfärd försökte jag shoppa bort detta. Jag köpte badshorts,solskyddskräm,flip-flops och kände mig relativt bekväm och sugen på allt. Dagen D gick jag och Ludde runt och väntade på kvällen. Vi högg in i förtid på dom flak öl vi tänkt ha på resan,och började spela diverse kortspel,där förloraren skulle tvingas göra lite Pyjamasgrejer på färjan dit. Ludde torskade.

Runt 21 kom så taxin och vi hoppade in och for mot Gubbis där övriga tre alkoholister väntade. Kalle,en man jag inte kände speciellt väl,Kenneth,även han ett bekant ansikte men egentligen inte direkt nära. Och Emil som jag nog träffat mest,bl.a på nämnda kryssning. Var och en, och ihop, är dom sympatiska,roliga personer med liknande intressen som mig. 

Taxiresan bestod av öl och lite halvrisiga skämt,precis som sig bör. I utmärkt tid kom vi till Nynäs. Kalle och Kenneth visade direkt alkoholrutin och hoppade av i förväg för att panikpissa. Vi andra väntade kallt in containrarna där taxin släppte av oss..

 
Ombord görs det klart och tydligt för oss att det här inte är några tre timmars supande. Vakterna omhändertar vår dricka och jag känner ett styng av besvikelse. Ska det börja såhär?
Men vakterna känner inte Kalle Jansson och hans böjelser för gömda tetravinare. Rosé. Så nere i vår hytt(!) korkas det upp. Plastglas och billigt rosévin. Stil och klass. Ett signum som skulle bli en löpande röd tråd under hela resan...

Efter varsitt glas går vi upp för att se vad färjan erbjuder. Och då menar jag inte i matväg. Fyra singlar i gruppen är inte här för att ha roligt. Vi vill ragga. Vi strövar omkring bland sömndruckna familjer innan vi hittar ett bord med ett par tjejer och lite plats över. Bänkar oss och tar fram kortleken. Plump blir spelet. Vi får med oss en av tjejerna och i gengäld får dom en taggad Ludvig att tampas med. 

Jag målar av någon anledning upp Kenneth till en av landets bästa pokerspelare. Detta till trots är han inte i närheten....Vilket,i ärlighetens namn,ingen av oss var. Jag tvingade med mig en Hanna ut på däck för en cigarett men gjorde inga avtryck i blåsten. 
 Båtens höjdpunkt kom istället när det var tid för Spöket(Ludde,jag kommer till det namnets uppkomst senare) att sona för sin kortförlust mot mig tidigare.
Straffet bestod i att gå fram till ett lämpligt tjejgäng....Och kom ihåg att detta var en knökfull båt full med mestadels barnfamiljer.....Börja hyscha dom....här står vi övriga på säkert avstånd och kollar in dramat. Vi skäms trots att vi inte hör vad som sägs. Iaf så blir det tyst vid bordet....vår fransman avvaktar ett par sekunder....några till.....För att sedan högt skrika "Nu super viiiiiiii!".


Dom hade lite chockartat svarat att "vi är nog inte rätt målgrupp".


Efter ett par timmar angör vi Visby. Vi får våra pirror med sprit och rullar ut i den underbara luften som jag gissar är gemensam för städer vid hav. På väg mot Johan och villan,klunschar vi om vem som ska springa ikapp en samling tjejer. Det är trots allt torsdagnatt och vi tänker inte vänta in midsommarafton. Kenneth förlorar och medans han joggar längs kajen måste han ha insett hur absurd situationen är,men en klunsch är en klunsch och det går liksom inte att vägra. Tyvärr. Löpet slutar på ett komiskt sätt. Plötsligt befinner sig K bland Gotlands alla(och enda?) syrianer,som från ingenstans kommit utvällande från ett ställe. Det händer inget mer än att jag ser bra ut och får problem med pirran och får börja jaga burköl på kullerstensgatan.

10 minuter senare tar vi en paus på ett torg för att dricka en öl i lugn och ro. Staden är folktom men jäkligt mysig och jag känner redan här hur glad jag är att jag följde med. Två uttråkade poliser stannar dock och tycker att vi har för roligt. Folk har tydligen ringt och varslat om oljud på stan....Det stämmer omöjligt men vi kan inte göra så mycket och häller snällt ut ölen. Sthlms största polishatare Kalle Arklöv Jansson kan inte missa tillfället att visa att han inte tar dom på allvar men inget mer sker och vi knatar vidare uppåt.
 Ytterligare en kvart  senare händer osannolikt samma sak igen. Denna gång är det två nya polisansikten och vi börjar undra vad som händer. Onödiga centilitrar till spillo innan vi ens nått huset. 


Hemma väcker vi Johan som inte ser tjusningen i att han har semester och precis fått besök av 5 polare. Han somnar om. Vi dricker en stund innan jag viker mig först. Dagen efter är det midsommarafton och den skildras i del 2 när den kommer.