lava

Fuck,jag har börjat få nostalgislängar nu igen. Gloria Estefans Reach får mig att bli ledsen. Den spelade överallt när jag var i Turkiet 96 med familjen. Det är så så länge sen. 11 år ÄR jättelänge men det känns ännu längre sen.

Antar att det iaf är bra att ha positiva grejer att minnas. Säkert inte alla som har.

När man träffar en psykolog första gången frågar dom alltid hur ofta man tänker på döden. Det är standard. Jag tror inte jag ligger högt över average men tänker man inte ganska ofta på skiten?

Igår var jag på en pub med hon curlingtjejen. Det var avspänt och så men det blir lätt parodiskt när man kommer raka vägen från sängen i stort sett. Det gör att man släpper lite på kollen över sig själv,för man bryr sig helt enkelt inte lika mycket,men det gör också att man gäspar och har svårt att.....lysa. Efteråt var jag mest nöjd med att jag visst kan göra en sån här grej utan att haussa det ett smack,varken innan under eller efter.
Och som en vis man gissade på så var det faktiskt lite Scrubs över denna träff. Vi satt i baren....drack drinkar. Jag drog ett par fåniga skämt.


Senaste dagarna har det blivit mkt kortspel hemma hos anders. Det har blivit hela nätter,alla har varit totalt övertrötta och jargongen har varit hejdlös och non-stop. Igår,i en kombination av trötthet hunger och bitterhet rann det över för mig. Jag drog hem och så fort jag stängt dörren till honom kände jag mig väl till mods. Jag påmindes om varför jag i slutändan alltid kommer tilbaka till samma tankar. Vilka jag vill umgås med och vilka jag inte vill umgås med. Jag har haft sjukt roligt under dom här dagarna men måste ändå stå upp för min känsla ibland. Behöver inte vara så svart eller vitt utan bara nöja mig med att konstatera läget.

Nu lir det nhl på tv och förhoppningsvis sitter min spelade trippel.