martini


Egentligen räcker det med rubriken,tidpunkten och det faktum att jag sitter och bloggar för att ni ska förstå essensen men jag tar det från början.
Vi kan börja igår till och med.
Hastigt bar det iväg på en klassisk så kallad hemmafest. I Hagsätra.
Den satts av utan några större händelser what so ever.


Om gårdagskvällen var innehållsfattig så var dagens mest talande.
Den började förvisso bra med en shoppingdag i syster och mors sällskap.
Trots ett fåtal timmars sömn krigade jag och fullföljde planerna som jag själv var upphovsman till.
Köpte en del sjyssta kläder trots att jag har fruktansvärt svårt att trivas i provrum.


Strunt samma. Kvällen skulle bli lugn hade jag lovat mig själv.
Var nära att somna redan i bilen hem från mamma.

Men hemma väntade några vänner och som så ofta föll jag för den rådande stämningen.
Stället för kvällen blev Fashing.
Allt var hyggligt kul och runt 2,alltså för en dryg timme sen,gjorde jag en i mitt tycke skön sak.
Jag hade spottat en tjej på dansgolvet som såg ut att kunna matcha mig bra.
Så jag klev tro det eller ej rakt ner från vår balkongplats i riktning dansgolvet.

Med orden "man lever bara en gång" lämnade jag M med sin öl.

Utan större darr frågade jag om jag fick bjuda henne på något att dricka...Absolut var svaret.

I baren blev det varsin martini och det sedvanliga vad-gör-du-pratet.
Efter en stund vidare upp tillbaka till bordet som nu var obemannat.

Tyckte dialogen höll skaplig klass och jag satt som bäst och filade på taxifrasen.
I denna stund trodde jag faktiskt att det skulle kunna sluta bra.
Dessvärre kom hennes kompisar och utan större tvekan tackade hon för drinken(100 kr) och sa hej då till lilla mig.


Och här är jag. Taxi blev det iaf... 
Ganska så längtandes efter en flickvän för att slippa detta träsk. Denna sörja.


Förvånansvärt nog känner jag inte som jag brukar,utan jag försöker mer se det som att det inte var meningen(ja jag vet att vi talar om ett klassiskt krogragg men för mig blir det ofta mer än så).

Sen att självförtroendet sjönk ännu ett snäpp är inte mkt att göra åt. Man vänjer sig.


Imorrn är det OS-final och jag kommer tycka det är en stor stund.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback