Lapin Kulta
Det är säkert mina lyckopills men tanken på att åka till Dortmund i mars känns knappt jobbig. Vilket känns läskigt. Jag e ju van att behöva genomlida det mesta innan jag gör jobbiga saker,och att resa till Tyskland är helt klart något som i vanliga fall platsar där.
Jag verkar till och med må så bra att jag funderar på att ta flyget.
Inte alls nykter men ändå.
Viii får se. Ibland pratar jag mycket och gör lite.
Just nu äter jag en kebabmacka och spelar poker. Ska snart se Mission impossible 2 som jag hyrde igår.
Tycker Tom Cruise har fått oförtjänt mycket skit för sin scientologi. Å andra sidan vet jag ingenting om den tron men något som John Travolta,tydligen också, är med i kan väl inte vara rakt igenom dåligt?
Mina pokerpengar ska användas och helst snart innan dom spelats bort.
Dom alternativ jag kommit upp med är dessa; (en del av dom behövs det mer pengar till)
1) Fixa min kakelugn. Ska tydligen kosta runt 20 000 kr, Får man ligga lite mer är det väl värt det.
2) Kakla badrummet och köpa jacuzzi. Samma gäller väl här.
3) Åka till Dortmund och leva som ett as i två dagar.
4) Ta en heldag på NK och köpa uppemot tre plagg.
5) Spara dom.
5) Go nuts på IKEA:
Så ser det ut. På fredag sticker jag under alla omständigheter till gurkstaden Västerås för att fira plastsyster. Ska bli skönt att ha något konkret att säga om någon frågar vad jag gör. Inte det mest sexiga att ta igen gymnasiet men jag slipper iaf det där eviga "eh....nja inte så mycket faktiskt.".
Dagens låt: Oasis - Slide away
Peace train
Då har jag signat upp mig på svenska A och engelska A.
Känns riktigt kul faktiskt. Återstår att se hur läget är med den så kallade studievanan.
8 år sen jag tittade i en skolbok.
Ludde är på väg och det innebär att ölen också är på väg.
Ser ut att bli Kungsholmen som får ducka för radarparet ikväll. Jag ska ha napp!
Och får jag inte det ska jag intala mig att det var självvalt av hänsyn till den kommande träffen med Fröken Boden.
Pokern går fantastiskt. På knappt två månader har jag vunnit 3400$.
Och i mars åker jag eventuellt tåg till Dortmund. Jag hoppas hoppas hoppas jag ser till att klara det.
Vore ordentligt betydelsefullt för mig att klara en sån sak.
Nu ska jag putsa till lägenheten och förbereda för den förlorade sonens återkomst.
Ben & Gunnar
Nu har jag mer eller mindre bestämt mig för att ta igen gymnasiet. Senare idag har jag tänkt åka till Hornstull och prata med någon som kan servera det bästa paketet för detta.
Klamydiatestet gick som en dans och efter att ha pratat runt lite i min omgivning hyser jag gott hopp om att bli friskförklarad.
Jag må vara rubbad men nu har jag varit på den där mottagningen två gånger och det jag kommer fram till är att jag tycker det är ganska behagligt.
Att jag gör så väldigt lite om dagarna och mina trivselkrav därmed sänks spelar säkert in,men absurt nog tycker jag det är lite intressant att sitta i väntrummet och spekulera i vad som fört folk dit.
Och jag är fortfarande 12 år i det avseendet att jag blir förbluffad när jag ser en vacker tjej eller kvinna och får det bekräftat att hon har sex.
Men. Ibland händer det trots allt att jag tänker lite mindre neandertalarlikt.
För någon timme sen såg jag klart klassikern En officer och en gentleman.
Första gången jag såg den och jag gillade den. Och i slutet semigrät jag,mest pga musiken tror jag.
Imorn kommer Ludde hem! Det var inte så lätt att överge Sthlm trots allt. Haha! Just det.
Förhoppningsvis blir det en massa öl och en massa prat.
Sen längtar jag till sommaren. Träffade mamma idag ochg hon planerar ha någon form av familjefest i sommar. I vanliga fall brukar jag inte se fram emot liknande saker men idag kändes det annorlunda.
Det lät.....kul och härligt. Måste vara lyckopillren.
Till sist ett litet stycker manlig vänskap;
I söndags kände jag ett sug efter att tippa som jag inte känt på länge. Så efter att ha klivit av tunnelbanan frågade jag första bästa kille som såg skön ut, vart närmsta spelombud låg.
Han öppnade sig och det visade sig att St:Eriksplan,denna del som jag lärt mig gilla så mycket,tydligen inte kan uppbringa ett söndagsöppet ombud.
Han var genuint störd över det och jag kände någon sorts tillhörighet.
Mer än så var det inte.
Allra sist blir det lite sedvanligt rabbel!
Ska jag hålla mig vaken två timmar tills stan vaknar? Jag har nyhetsmorgon,jag har tennis på Eurosport.
Eller ska jag sova och ställa dagens viktiga uppgifter på spel?
Det blir sängen. Fan ta mig om jag sover till 17.
God morgon
"En person som haft klamydiainfektion har till sin läkare uppgivit att det är möjligt att Du kan vara smittad.
Läkaren har inte fått information om att Du har undersökts och har därför anmält deta till Smittskyddsläkaren.
Klamydia är en sexuellt överförbar infektion som i värsta fall kan orsaka sterilitet. Man kan ha klamydia under lång tid utan att ha symtom men ändå vara smittsam.
Har Du inte blivit provtagen skall Du inom 10 dagar beställa tid för undersökning. Du får inte ha samlag innan Du fått provsvaret."
1; Varför var min första tanke nu när jag läste brevet inte "åh helvete" utan snarare "haha"?
2; Att inte ha samlag blir inga större problem. Det är bara fortsätta som jag gör just nu.
jag älskar den här låten
"Här är er barnflicka!"
Här är ansökan som gjorde intryck på en tvåbarnsfamilj i Bromma.
Så på söndag ska jag träffa dom.
"Hej!
Hittade er annons på platsbanken och kände direkt att jag passar bra för detta jobb.
Jag är en 22-årig kille som tidigare jobbat på förskola och med två syskonbarn tillika gudbarn har det även blivit en del barnpassning där..
Att beskriva sig själv är inte det lättaste men skulle man fråga dom som känner mig så är chansen stor att dom skulle säga att jag är en lugn,ärlig kille med en bra känsla för humor.
Jag är även omtänksam och väldigt barnkär av mig.
Mina största intressen är utan tvivel sport,böcker,musik och att skriva.
Jag är en inbiten Djurgådare och hoppas inte detta ställer till problem för någon i familjen =)
Är inte aktiv i någon förening längre men som mest sysslade jag med fyra sporter.
Fotboll,hockey,innebandy och utebandy.
Numera spelar jag fotboll och innebandy på hobbynivå.
Musik är ett stort inslag i min tillvaro. Jag har en cdsamling att vara stolt över och jag lyssnar ständigt på musik,både på datan och i mp3:n.
Spelar inga instrument men har planer på att ta en trumkurs så småningom.
Måste bara repa mig från den salsalektion jag nyligen lämnade halvvägs in i...
Mina närmsta planer framöver är att jobba,helst då med just ett barnflickejobb,och samtidigt gå en skrivkurs på distans.
Ett senare mål är att utbilda mig till journalist och en dröm är att någon gång skriva en bok.
Jag bor tillsammans med en inneboende tjej i Birkastan dit jag precis flyttat ifrån Vasastan.
Hoppas ni finner mig intressant och att jag lyckats förmedla hur kul jag tycker det skulle vara att bli er barnflicka!
Jag vet att jag skulle göra ett pålitligt och bra jobb.
Mer info samt kontaktuppgifter och bild hittar ni i mitt CV som jag bifogat!
Vänliga hälsningar/Robin "
morrs
Nu har Mrs Anonym gett sig till känna och att jag hade rätt i min gissning om vem det var är ganska sjukt med tanke på att jag och hon inte pratat på ett år och att jag inte trodde hon läste min blogg ens.
Men det kunde inte vara en bättre person och så fort jag började läsa hennes mail kände jag bara bra om hennes kommentar.
Här är hennes mail iaf....Raderna där i mitten kan vara dom finaste någon någonsin skrivit till mig.
"Tjabba,
ska först ge dig credd för att du svarade på min kommentar på bloggen, trist att du tog så förbannat illa upp bara.
Anledningen till att jag var anonym för andra gången? (har faktiskt kommenterat en gång förut, kika ip-numrena så är du med)
var nog mest att jag i n t e ville att du skulle väga in vad jag tycker om dig eller att det skulle ha någonting med vår "relation" till varandra att göra.
och för att du inte skulle ta det så hårt, effekten verkar dock blivit motsatt, så det ber jag om ursäkt för..
men,
jag stårf aktiskt för det jag skrev. även om jag erkänner att orden blev lite väl hårda.
Borde kanske mer ha formulerat mig såhär:
tycker det är så trist/synd/tråkigt att du inte ser din egen fulla potenital och gör något med den,
att du inte tar klivet ut dit.
och det gör mig faktiskt riktigt arg (ledsen) när du inte v e r k a r göra det (även om det egentligen inte alls drabbar mig på något sätt)..
men well, jag kan ha fel..
och precis som du säger kan jag sluta läsa din blogg, men det vill jag inte.
för jag tycker den/du är bra. dina resonemang är sköna, ditt sätt och skriva är annorlunda och du har de bästa övergångarna från stycke till stycke jag vet.
kanske är det också så att jag faktiskt tycker att vi är rätt lika ibland,
och att jag därför skäller på dig på samma sätt som jag ibland skäller på mig själv.
kanske är det för att du en gång sa till mig att tycka synd om sig själv är så jävla onödigt.
"Ja det är upp till mig själv...jag vet det.
Och någonstans vet jag att jag har resurser till mycket bra.
Men jag vet inte hur jag ska ta mig förbi allt det andra."
så skrev du i inlägget jag kommenterade.
och det är halva vägen, skulle bara verkligen önska att du tog det sista.
att du kunde hita vägen förbi det andra.
nej, jag är ingen psykolog.
:
och vilken rätt har jag egentligen att säga såhär?
nja, egentligen ingen alls. men jag antar att jag bryr mig om dig.
och du jag menade faktiskt inte att såga dig. och fine, jag ger dig att jag formulerade mig klumpigt.
men,
jag tror faktiskt att du är en av få som klarar av ärlighet.
som är det rakt igenom.
nu kan du få spy galla över mig allt du vill.
ha det gött."
Så ska det sägas
Här följer ett par ord från en kompis blogg som han i sin tur tagit från Olle Svalander aka Mats Hårds blogg.
Jag är självömkande typ.
Om jag måste nämna en förmåga som jag är riktigt bra på så är det förmågan att tycka synd om mig själv på ett sätt så att andra blir medvetna om det. Jag har utvecklat detta till en konst.
Att uttrycka missnöje om sin egen person och sitt liv är inte så lätt som du kanske tror. Du kan inte bara gå rakt in i ett samtal och börja klaga, då kommer folk att gå eller försöka byta ämne. Du kan inte heller vräka ur dig din självömkan utan vidare, det är att slösa ditt krut.
5 steg till självömkan
1. använd dramaturgi
2. fokusera på detaljer
3. förstora triviala problem
4. tro på dig själv
5. peka på världens orättvisa
Slide away
Någon anonym jävel har sänkt mitt bloggsjälvförtroende alldeles med en råsop till kommentar längre ner.
Så ni vet om ni inte känner igen mig ett tag framöver.
Idag var jag med syrrans familj och hälsade på mamma,och jag har fallit pladask för min nyfödda systerson.
Jag älskar hela den här grejen med ha syskonbarn.
Nu har jag två och som det känns nu skulle jag klara mig utan egna barn i framtiden även om jag börjat släppa min tidigare hårda linje om att jag absolut inte vill ha några.
Smsandet idag med norrländskan gick bra och hon verkar också vilja ses snart.
Jag känner nästan alltid på samma sätt inför en dejt.
Tänk om jag verkligen inte får ut tillräckligt av min kapacitet. Och att det brister på det.
Därmed inte sagt att tjejen är godkänd på förhand av mig. Tvärtom.
Men jag tänker alltså helt på hur jag själv kommer vara.
Jag skulle inte behöva känna så här varje gång med tanke på att jag oftast efter en dejt känner att jag var mig själv i den mån jag kan vara mig själv.
Däremot blir jag 9 gånger av 10 missförstådd och så går det åt pipan ändå men där lastar jag tjejer som grupp.
Inte rationellt kanske och frågan är om det är värt att ändra tankesätt helt?
Före träffen i fråga alltså. Att jag till att börja med inte är så förbannat ärlig med alla mina känslor och tankar.
Nej norrländskan får se till att vara rätt nu. Så ska jag ta tag i mitt liv och bli en bättre människa.
Eh.
Nädå. (Fan det känns som jag skriver direkt till den där förbannade kommentaren och personen bakom den) Jag ska rycka upp mig. Och här vill jag också flika in att det här med att jag känner mig missförstådd gäller även förmodligen när det handlar om bloggen.
Dom gånger jag beklagar mig,nostalgionanerar,ondgör mig,självömkar mig....så vill jag gärna tro att det oftast rör sig om någon form av ironi.
För faktum är att jag sällan mår ritktigt riktigt dåligt.
Däremot mår jag väldigt ofta lilldåligt eller iaf inte så bra som jag vill må.
Nej nu är klockan 7 och jag behöver nog sova.
Hade tänkt få till ett par veckor av klockrena bloggar för att slå Mrs Anonym(det bara måste vara en tjej) på skallen,och då e det inte så klokt att inleda med ett övertrötthetsinlägg.
Men så är fallet och det är under alla omständigheter min blogg och mitt liv. Så ät gräs vem du nu är.
Om 4 timmar kommer köksluckekillen med mina nya.....köksluckor!
Svarta och sköna och med dyra knoppar. Kommer bli ett galet fint kök.
Gå och lägg dig
Har hämtat mig något efter kallduschen,som ni kan läsa om längre ner,och strax ska jag runda av en halvbra dag.
Pappa var här och fixade upp klädhängare,badrumsskåp,spegel,handdukshållare samt lite andra grejer.
Det är snällt av honom och jag uppskattar det men jag kan inte låta bli att börja fundera.
Om jag vore far till en son och jag aldrig någonsin lärt honom hur man gör något praktiskt...är inte tillfällen som dagens då ett guldläge att ta igen lite?
Jag fick på sin höjd skruva i halvklara skruvar.
Enda förklaringen jag kommer fram till är att han gillar att känna sig snäll och duktig och det är bara bra men ändå,det skulle kännas ännu bättre om jag någon gång fick veta hur man borrar ett hål,sticker i en plugg och skruvar upp något på väggen.
Lägenheten är fin nu och jag blir glad när jag ser den.
Imorgon åker jag till mamma ihop med systerns familj.
Var ett tag sedan jag åt hemlagad mat och även om jag inte som många andra kallar mammans mat för världens godaste,utan känslokallt nog föredrar en hamburgare från grillen oftast,så är det bra med ett småsunt inslag ibland.
På tjejfronten intet nytt och egentligen är inget nytt någonstans i mitt liv så jag vet inte riktigt varför jag skriver överhuvudtaget just nu.
Kanske försöker jag ta igen min klena början på detta bloggår.
En liten struntsak har jag dock att komma med.
Som jag nämnt tidigare är det mer eller mindre ett måste för mig att ha åtminstone en tjej att hänga upp allt på som jag gillar att uttrycka det.
Ni förstår säkert vad jag menar men jag vill ändå se om jag kan utveckla det.
Jag vill ha någon tjej att tänka på som jag vet för lite om för att kunna avskriva henne som tänkbar flickvän.
Det är i stort sett det enda kravet för att platsa i denna liga.
Tveklöst ska hon förstås också ha någon sorts koppling till mig.
Scrubs-Elliot i all ära som finns men det e ju inte så att jag innan jag ska sova,i någon seriös form ligger och tänker på hur det vore om vi blev kära.
Inte ofta iaf.
SÅ. Har man klarat dessa kriterier så kan man räkna med att finnas i mitt huvud stundtals.
Hur orimligt det än skulle låta om någon berättade det för dom.
Och just nu har jag en som är på gränsen att kvalificera sig.
Det betyder jättelite med tanke på hur lite det betyder att till och med vara där.
Men läget är kärvt och jag tar till alla grepp jag kan så norrländskan som var ena parten i den tafatta men suveräna pussen,får duga.
Jag har mot all förmodan lyckats hålla mig borta från sms i flera veckor nu och ligger inte ens på minus än!
Så nu i veckan planerar jag att avancera.
Ta nästa steg och kolla om man kan få till en träff.
Större cliffhanger än så har jag inte till er.
Nu kommer jag Anna Gavalda!
Världens bästa Ulf
Såg han inte extremt ball,gullig och läskig ut på en och samma gång?
http://www.youtube.com/watch?v=9_zJ55Qo3u4&mode=related&search=
Mot hörnet
´"Totalt antal unika besökare (IP-adresser): 255"
Låter inte det väldigt mycket?
Eller beror det på att många har sån där grej som gör att ens ip-adress varierar?
Hur som helst är dom flesta av er skitdåliga på att kommentera.
Nu ska jag ner till 7-11. Kan inte somna när jag e hungrig.
Dagens låt; The Clash-Police on my back
Otto
Jag behöver ett piller som stabiliserar upp det här.
Efter förra inlägget gick jag och kissade och medans jag satt där(jo) så tänkte jag ungefär som så att det här med Luddes avsked blir bra.
Jag får stå på egna ben och blir tvingad att ta tag i alla bitar jag har att ta tag i.
För nu känns tillvaron jag för mer pissig än på länge.
Men iaf,jag var positiv.
Nu blott 5 minuter senare är jag vacklande igen.
Hade jag haft Wish you were here med Rednex hade jag slagit på den och sjunkit djupare ner i allmän olycka.
Jag vet inte.
Usch. Det är för mkt.
Jag vet inte vad jag vill göra och även om jag visste skulle jag ha alldeles för lite energi och aaaaaalldeles för mycket oro för att försöka göra det möjligt.
Jag tror absolut inte att jag kan ha ett fullt normalt bra fungerande liv.
Jag tror verkligen inte det och med det sättet att tänka är det ju redan kört.
Jag är i skriande behov av någon sorts mentor.
Någon som på något jävla sätt kan få fram och säga mig vad jag ska göra.
Jag har en klok husläkare/psykolog och en mamma.
Det är ungefär det jag har i denna väg.
Båda två har tidigare visat sig vara duktiga men inte på långa vägar nära att få till en konkret skilnad.
Ja det är upp till mig själv...jag vet det.
Och någonstans vet jag att jag har resurser till mycket bra.
Men jag vet inte hur jag ska ta mig förbi allt det andra.
Nej nu orkar jag inte med mig själv längre.
Ska lägga mig och läsa min nya Anna Gavaldabok som inte ens är särskilt bra men jag har fått för mig att jag ska gilla allt hon skriver.
Dagens låt; Frank Zappa - Bobby Brown
Det var det det
För en kvart sen började jag en liten Gyllene Tiderstund på winampen.
Efter 5 minuter kände jag ett behagligt rus och ville genast skriva något i bloggen.
En oavslutad pokerturnering stod emellan och nu känner jag mest ångest.
Inte för att jag förlorade pengar för det gjorde jag inte,jag vann pengar.
Utan för att jag har ett hemskt svängigt humör.
Och framförallt för att Ludde,min utan diskussion bästa kompis,idag bestämde sig för att börja plugga i Örebro.
Jag kan tänka mig att den här texten av en del kommer stämplas som gråtmild och överdriven medans några få kanske kan förstå mig.
Jag är ledsen och har en klump i bröstet.
Av två anledningar.
Först och främst den uppenbara.
Jag har inte längre någon att dricka vardagsöl med,att sondera kroggolven med,att.....ja duscha med.
Dessutom inser jag nu hur få bekanta det bli kvar.
Luddes bekanta har blivit mina semibekanta.
Lägg till att M snart reser iväg,att F ,som iofs aldrig bott i Sthlm,flyttat söderut,att S bor i Örebro(hatar Örebro),att jag och den andra F inte längre har kontakt,att jag och den andra M inte har någon jättekontakt....ni ser själva. Jag behöver nya personer att umgås med.
För att få det behöver jag nog göra en ändring eller två i mitt liv.
Har svårt att se nya,okända människor leta upp mig.
Så bra är jag inte.
Alltså behöver jag plugga,jobba eller gå med i någon sorts förening,vad nu den skulle syssla med.
Vilket leder mig till det andra jätteminuset med Luddes bortgång.
Jag blir påmind om att jag står still,vilket jag visserligen borde förstå utmärkt väl drastiska förändringar eller ej.
Men så är det.
Jag har genuin ångest. Det som det ordet sannolikt betydde en gång. Det känner jag just nu.
Sen beskedet kom har jag mestadels tagit det ganska bra och helt enkelt tänkt att jag kan inte stå och falla på det här viset med en enda person.
Och faller gör jag förhoppningsvis inte men om jag inte gör en kraftansträngning,en sån där som jag inte är så duktig på att göra,så ser det fan inte bra ut för mig.
Jag har mina syskon och dom skulle jag inte kunna vara utan men det är givetvis en helt annan sak.
Mitt starkaste kort torde vara att göra allt för att hitta en flickvän och sen bli en sån som kompisar pratar illa om bakom ryggen och kallar för tråkig.
Det som är bra då är ju att jag inte har några kompisar!
Så varför varför är det ingen.....bekant som försökt matcha ihop mig med någon tjejbekant?
Det måste vara det sämsta kvitto du kan få egentligen.
Hade jag haft tjejkompisar som varit singlar hade jag lekt matchmaker hejt vilt(efter att jag efter fem knullförfrågningar och tre kärleksförklaringar insett att hon inte är menad för mig).
Fan.
Jag mådde ju ganska bra innan det här dråpslaget.
Nu känns inte ens min nya lägenhet något kul längre.
Uppseendeväckande att en(1!) person kunde få Sthlm att kännas ensamt och ointressant.
Jag vill också dra iväg någonstans nu men gömmer mig bakom att jag köpt säsongskort på Stadion.
Det e utvecklande det här med Djurgårn. Kommer ta mig långt.
Jag e inte färdig på långa vägar men jag delar av här för att samla andan och begrunda denna text som inte är något annat än en hyllning till Ludde.
Att jag dessutom är halvsur och halvtrött på honom efter ett i mitt tycke bedrövligt uppträdande av honom i förrgår borde väl ge mina ord än mer styrka tycker jag.
Well well. Man får väl försöka studsa tillbaka.
Mer text snart alltså. Hej sålänge.
Djurgårn leker
Och livet leker.
Nåja. Men efter tre öl,5-3 till Djurgårn och Cat Stevens på winampen får man använda överord.
Sen sista bloggen har jag hunnit flytta.
Jag stortrivs(överord som sagt) redan och så fort jag och min inneboende fått ordning på allt kommer det bli utmärkt skönt.
Min inneboende var det. Jag skulle nog kunna göra en hel blogg enbart om hur det är att bo ihop med en tjej.
Det får bli efter att hon flyttat ut.
Man vet aldrig vem eller vilka som läser.
Jag förutsätter att dom flesta av er,för att inte säga alla,lider av svår Robban-abstinens nu och jag lovar att fylla i alla luckor så fort jag får lust.
Nu ska jag spela poker.