lava

Bankkonto; 3600 kr
Snart inkommande; 2000 kr
Skulder: 800 kr


Oktober månads räkningar e betalda och klara men snart e det dags igen och även om jag  fortfarande skulle vara kvar på det nya jobbet vid den tiden så har jag förmodligen inte tjänat ihop någon lön ännu.

Lägg till att jag helst kanske också ska kunna leva lite så förstår alla att det snart är kris.
Vill verkligen inte behöva lisma för soc. så jag hoppas det dyker upp något från ovan snart.

Jag kan verkligen leva från månad till månad,det är det enda jag gjort sen 18-årspengarna tog slut,men det är jobbigt ibland.

Jag hade tänkt skriva en glad blogg om att jag gillar Nirvana just nu,och att jag vill ha samma stil och leva som Hugh Grant i Om en pojke.
Jag har sett filmen säkert tio gånger nu och jag känner samma känslor varje gång.
Exakt så cool önskar jag att jag var och hans pengar och fritid vill jag också ha.


Men. Pokern. Det kanske är svårt att få ihop med tanke på att jag sitter och skriver hyfsat sansat just nu men jag vill inget hellre än att ha sönder massa saker.
Eller åtminstone kunna uttrycka i ord hur jävla fitthorig otur jag haft och hur jävla genomäckliga dom flesta man möter är.
Dom är efterblivna. Och vinner.


Nu vet jag inte vad jag ska göra. Har varken pengar eller något tidsfördriv om dagarna och nu är pokerpengarna slut.
Jag känner mig rånad av nån sorts överhet. Det ska faktiskt inte FÅ gå till så här.


Kommer säkert skämmas när jag läser mina ord en vacker dag men det är såhär jag känner just nu. Fitta.


(5 min senare)
dagens låt; Brenda Lee - Stupid cupid. Det är den allena som håller mig borta från all ilska just nu.

Jag fortsätter med mitt lilla projekt Noll integritet.
En kompis och jag pratade för ett tag sedan om sexuella relationer.
Inget konstigt med det men när jag lagt korten på bordet för denna nyfunna bekantskap,sköt han av en teori. En riktigt fånig teori som jag tror hade Freudiansk prägel nånstans,men det värsta var att den säkert stämmer.
Jag tar igen min förlorade skoltid,och därmed också min förlorade tid med tjejer,genom att ha sex så ofta jag kan.
Redan i låg och mellanstadiets oskyldiga Ryska posten,långtradare på rasten och nersläckta rum efter skolan,kände jag mig ohjälpligt offside.
Förmodligen ganska vanligt i den åldern men sen fick jag som sagt aldrig komma in i det i högstadiet och gymnasiet.

Jag gillar inte tanken på mig själv som en billig klisché(Det kan bara inte stavas så) men det ser inte bättre ut.
Vilket gjort att jag nu börjat oroa mig för den dagen jag träffar någon fet chans och om hon då undrar över...ens siffra?
För inte så längesen klamrade jag mig fast vid tanken att det är lite coolt ändå men det är det inte.
Inte på något sätt.
Egentligen är det ingenting. Varken eller. Totalt intetsägande för hade någon varit med mig som betraktare under dessa nätter hade han förstått hur lite det betytt.
På alla sätt och vis.

Jag hade fortfarande hellre haft dagens siffra än noll men det är nog faktiskt så att jag skäms lite nu när jag "måste" säga det till någon som inte heter Ludde.
T.ex pratade jag och min husläkare/psykolog om detta och även allas vår Fru Norrland vet nu.
Förstå då hur jag ska kunna klara av att säga det till någon som jag verkligen bryr mig om?(jag och norrland har inte träffats än)
Fast det går nog bra. På nåt sätt kan jag nog få fram hur oväsentligt det är.
Och hon kanske rentav svarar Vadå? Inte fler? Så många hade jag uppnått när jag var 16.

Jag hoppas jag isåfall är klok nog att fortfarande tycka det är oviktigt.
Vilket jag iofs tvivlar på men det tar vi en annan dag.


Till sist ska jag smeta ut en kort berättelse om min högstadiecrush(Lite högstadietid hann jag med).
Henne har jag nu på senare år mött på en del tillställningar och skönt nog är mkt av mina känslor borta men här om natten kom hon i mina tankar och i synnerhet en regnig kväll på Skarpnäcksfältets grusplan(tyst). Det jag minns är att jag av någon anledning spelade innermittfältare och att jag kände mig....snygg i shortsen och regnet. Tror det var en b-lagsmatch vilket borde betyda att jag växte i jämförelse.
Men framförallt minns jag att hon var där och kollade!
Att jag inte tänkt mer på det är förvånande men nu gjorde jag alltså det och dilemmat är att jag inte vet om hon var där för min eller min bästa kompis skull.
Att det gällde någon av oss vet jag men jag vet inte vem och jag vet absolut inte vilka skäl hon hade att se någon av oss.
Hon bodde i närheten men inte så nära. Vi hade viss pratkontakt i skolan men inte så mycket.

Det som talar till min fördel är två saker; Dels var min bästa vän inte intresserad av henne och dels skulle han aldrig ha bett henne komma dit. Av många anledningar vet jag det.
Alltså bör jag rimligtvis ha frågat henne om om hon hade lust komma ner.
Jag har också en kort men helt klar minnesbild av att jag joggar ner bakom ena målet för att hämta bollen och i samband med det ser henne stå där lätt kupandes i blåsten och med armarna hårt ihopvikta över magen.

Det är bra terapi det här att skriva. Jag står på randen av ett genombrott som skulle betyda att min stora crush hyste nån eller några känslor för mig. Jag hann aldrig våga säga något om hur jag kände för henne. Att det virvlade och gjorde ont samtidigt så fort jag såg på henne.
Istället skickade jag en anonym alla-hjärtans-dag-ros terminen efter att jag slutat,vilket idag känns både patetiskt och coolt på samma gång.

Går det att fråga om en sån här sak nästa gång man ses utan att verka helt förvirrad?
Du förresten,i sjuan du vet....dendär b-lagsfajten,var du där för min eller N:s skull?

Det jag vet är att jag skulle vilja frysa den där bilden iaf och sen efter ett tag släppa bollen och kyssa henne medans regnet vräkte ner.



Dagens låt; Pet Shop Boys - Suburbia,Simon&Garfunkel - The Boxer,Jewel - Foolish games

Just det,det var det jag skulle skriva om.
Att det här med att det finns någon för alla....Det måste ju bara stämma om man tänker på dom otals(otals!!) färglösa människor med partner det finns.
Bonde söker fru. Lönnfet medelålders nörd söker fru. Stentråkig 28-årig tönt söker fru.
Nu vet jag inte om någon av bönderna får någon i slutändan men hur kan damerna och tjejerna ens ha anmält sig?
Förstår inte dom där 19-åringarna att det finns killar som är från en helt annan värld än dom där tölparna?
Då menar jag inte landet vs storstan utan helt enkelt mänskliga kvaliteér vs grottmänniska.
Jag sitter och tycker det är obegripligt men det är väl så att det finns fler slätstrukna människor än man vill tro,och okej att jag kanske inte borde döma folk efter en timmes tv-program.
Och okej att jag själv inte alltid slår folk som spännande men hade jag själv beslutat att vara med i tv för att hitta en tjej så vill jag tro att jag gått genom rutan lite mer än nämnda bönder.


Undrar om jag gör det nu igen...jämför mig med andra vilket man inte skulle göra om man hade en bra självkänsla.
Men man måste ju få anse att en människa är pisstråkig?
Kanske hade jag brytt mig mindre om jag själv varit i harmoni.
Kanske hade jag inte ens sett Bonde söker fru om jag varit i balans.



Dagens låt; Vaya Con DIos - Time flies

Såg en nazifilm igår natt. Jag tycker det mesta som handlar om andra världskriget är fascinerande,och nej bästa inneboende fascinerande behöver inte betyda att man gillar saken som sådan.
Det jag vill säga,förutom att jag nynnade med i en tysk kampsång,är iaf att jag ibland kan önska att man fick vara med om nåt riktigt levande.
Där man känner att det kan inte bli mer på riktigt än så här.
Kanske inte nödvändigtvis ett världskrig men den där känslan av att till slut känna att inte ens döden är läskig eller nåt.

Tills dess får jag hålla till godo med eventuell Idolkväll med N imorrn och den omtalade korpfotbollen på lördag.
Funderar på att tjata med syrran så jag har skjutsen nära om yrseln inte vill ta uppehåll.
Så kanske man får en lightversion av hur det var på den gamla aktiva tiden också. Nån i familjen kom för att se en spela fotboll. Kom för att se en göra något.


Det där lät lite för melodramiskt va? Lite ynkligt. Vad ska dom göra liksom? Komma och titta på när jag spelar poker? Knappast deras fel att vi ses av andra anledningar än att jag ska göra något.


Dagens låt; Tiny dancer - Elton John

Det är ett heartache men oftast gillar jag livet ändå.
Mycket leda och mycket ångest kan jag ta men den här yrseln tar verkligen ut sin rätt på livskraften.
Det är väldigt väldigt svårt att känna sig glad när kroppen inte alls är med på noterna.
Jag VET att det är upp till mig att ändra massa pissiga vanor och mönster i mitt liv men mår jag dåligt så går det inte och mår jag bra är jag för lat och belåten för att göra det.

Och vad är vitsen med att må så här? Gud din stora jävel,hade det skadat att låta mig såsa vidare utan alla dessa krämpor?
Nån förklaring vet jag att du har men det e irriterande ofta ska du veta.

Framförallt yrseln får du gärna ta bort. Helt.

Huvudkillen i Om en pojke lever helt genom böcker,filmer och musik och till stor del gör jag det med.
Jag är nog likadan som alla dessa 14-åriga gladtechnolyssnande coladrickande chattforumhäckande tjejer med hörlurar mjukisbyxor och (olycklig)kärleksdrypande msntitlar.
Jag bara låtsas vara mer vuxen.


Dagens låt(ja jag har redan skrivit en idag men ni märker ingen skillnad på dagarna här); 

Guns N' Roses - Sweet child of mine eller You could be mine,välj själv. 

Vad gäller pokern så tycker jag i stort sett alltid att jag är den bästa spelaren vid bordet.
Jag tror det fortfarande men nu går det så trögt så tanken slog mig att jag kanske inte alls är felfri.
Rättare sagt,jag ÄR inte felfri.
Men ett tag till vidhåller jag att jag är duktig men möter spelare som inte kan se skillnad på en bra hand och en dålig hand och som inte vet när dom bör lägga sig eller inte.
Istället har dom en tur som ingen i världen kan rå på.

Det är skadligt för mitt blodtryck men jag kan verkligen inte sluta spela när jag känner att det är en guldgruva så fort matematikens lagar blir normala igen.
Det räcker till och med om dom är en smula emot mig men så som det varit på svenska spel är löjligt och....bögigt.
Om nån tar illa vid sig av ett sånt uttryck ber jag om ursäkt men när det kommer till poker eller Djurgårn är jag inte större än en apa.


Skulle vilja komma på en liknelse för dom som inte spelar poker så folk verkligen förstår känslan jag har.
Ska ge mig ut på en metafor som jag inte vet vart den slutar,men tänk dig att du är med i Fångarna på Fortet.
Sista momentet....Det är dags att hämta in pengarna.
Du gör allting rätt,får med dig så mycket mynt med dig som det är möjligt på en vända.
men nån idiot fäller krokben för dig istället för att själv gå efter pengarna,nån vända snubblar du på någons klumpiga ben....nej det där blev inget bra.¨
Poängen är dels att dom flesta pokerspelare inte har en aning om vad som är bra spel så när jag gör en bra bluff t.ex. Den andre har en hand som vilken medelgod spelare som helst skulle lägga sig med men nejdå....såsen ska in och jag förlorar trots att jag spelat rätt.
Här kan den kunniga invända att om jag är så pass bra som jag säger så ska jag kunna avgöra om motspelaren kan släppa sin hand eller ej.....men jag lovar. Dom flesta ggr är det otänkbart att något annat är möjligt.
Gång på gång bevisar dom motsatsen.
Den andra poängen är att jag har procenten emot mig.

Har jag 72% mot 28% att vinna en hand så kan jag utan att ljuga säga att jag förlorar den 8 ggr av 10.


Nåväl. Ingen har tvingat mig att lira och jag går fortfarande plus men....det är som att möta en uppenbart sämre spelare i badminton eller tennis och ändå på nåt jävla sätt inte lyckas vinna matchen! 
Precis så är det.
Frustrerande och blodtryckshöjande.


Dagens låt; Kent - Utan dina andetag

Mitt internet vill bara fungera ett par minuter per dag men nu hoppade det på plötsligt så jag skyndar mig att skriva.
Hand i hand med nätbristen har en hemsk sjukvecka gått.
Halsont,illamående,huvudvärk och framförallt yrsel. Jag hatar yrsel.
Jag har varit så yr att jag två kvällar inte ens kunnat ligga i fåtöljen och kolla tv.
Hoppas jag glömmer det ganska fort för det är en hämmande sak att tänka på annars.
Att inte kunna stå upp och dessutom tro att man ska dö är illa nog att uppleva i hemmet och då finns risken att man drar sig lite för att riskera befinna sig nån annanstans när det inträffar.
Men jag har varit med om liknande grejer förut och lyckats komma över det hyfsat så jag hyser gott hopp om att göra det återigen.

Mer positivt tänkande. Jag har ett par nya vinterskor,snart har jag förhoppningsvis ett fullt fungerande nät igen och efter det kanske snön kommer.
Och på lördag gör jag min riktiga debut i korpens inomhusfotboll.
Förra säsongen blixtinkallades jag(jag var på plats som åskådare men 5 min före matchstart märkte dom att dom saknade målvakt).
Jag var bakfull,,bollrädd,ville gå på toaletten,yr och fylld av scenskräck(Ingen förutom spelarna på plan såg på men det räcker) men jag klev till sist in.
 Vi vann med 1-0.

Jag hade aldrig och har aldrig efter stått i mål  men i år är jag alltså förstemålvakt.

Och på söndag får jag fint besök från Norrland.
Jag ska nog övervinna mina kalla fötter och vara en man och göra något bra av det.
Om inte annat har jag aldrig haft sex på hotell och lyckas jag charma henne kan det nog bli en bortamatch.
Hon läser den här bloggen men vi e ganska öppna med sånt där.

Nu tänkte jag läsa Om en pojke.
Att läsa böcker jag redan läst är en nyfunnen hobby.
Ett par års förblifluten tid gör skillnad på hur man uppfattar en bok.

Dagens låt; The Killers - All these things that I've done

Nattens sjunde förvirrade blogg och slutet börjar närma sig.
Sista glaset är nog i min hand och jag bävar lite för sömnen och baksmällan imorn.
En skiva full av ballader har åkt på och det e Westlife,Mariah Carey och det e Backstreet boys och det e ABBA.
Än så länge mår jag bra men jag kom precis att tänka på en tjej som gick i min klass i lågstadiet.
Hon dog under sommaren innan jag skulle börja fyran och vi var kära i varann tror jag.
Om man får sakna någon på så pass lösa grunder så gör jag det.
Jag inbilllar mig att vi hade nåt och ibland drar jag det så långt att det var Hon och nu är det kört för detta liv,och ser det som en förklaring om jag förblir singel.

Jag ska träffa ett medium någon gång i november. Jag hoppas jag då får kontakt med henne.

Min inneboende är på väg mot Barcelona och jag kan sitta kl 5 på natten och sjunga med högt i Celines Its all coming back to me now.
Somliga skulle säga att det är oroväckande när någon sitter och gör just detta,en onsdag,men jag känner mig fan levande.
Kan man inte göra nåt bra av alla verkliga situationer så får man väl nöja sig med konstgjorda upplevelser i sin ensamhet.
Och jag e nöjd att jag har kapacitet nog att göra det bra för mig själv.

Jag dricker vin,lyssnar på underbara låtar,och så läser jag mina dagböcker på lunarstorm.
Jag har inte känt så förut men just nu tycker jag verkligen att jag skriver bra.
Om det är vinet låter jag vara osagt men jag tycks förstå mig själv.
Tänk om man var lika träffsäker live,men det e nog bara i Frasier dom lyckas uttrycka sig bra i nuet.


Är det här konstgjort förresten?
Det kanske inte är en natt jag kommer minnas när jag e 60 men jag har ju trots allt haft ett par timmars oförställd glädje?
So what om det krävdes vin.....ibland räcker det med kaffe.


Låtarna som går om och om igen just nu är;

Cranberries - Promises
Celine - Its all coming back to me now
Guns N´ Roses - You could be mine
Roxette - The look



ps; ibland är rubriken det svåraste.

Jag har precis läst ut Lundells 'Saknaden'. Nu har jag läst allt av honom och det suger att jag måste vänta på nästa bok..
Jag har en halvläst 'Resa till nattens ände'. En så kallad klassiker som hitills inte påverkat mig nämnvärt.
Jag har en påbörjad Linda Skugge-dagbok.
Vet inte vad för skäl jag hade att köpa den men jag har inte förkastat den än och det finns ingen bok man inte lär sig något av.

Jag ska köpa Erlend Loes nya och sen böna och be att Nick Hornby och Lundell som bäst håller på att skriva på nästa verk.



Nadja om man får en dotter nån gång?

Tjejer tjejer tjejer......Jag vet inte vad folk tänker på innan dom somnar men jag tänker i alla fall på tjejer.
Gamla,nya,nuvarande,framtida.
Just nu har jag......två vettiga tjejkontakter. Två och en halv om man räknar Scrubs men hon känns mer som ett oöppnat paket som det kan ligga precis vad som helst i,och som det framförallt är högst osäkert om jag kommer få chansen att öppna.

Dom två är annars en blekingska(säger man så?) och en norrländska.
Den ena har jag träffat en gång,den andra har jag aldrig träffat.
Internet måste verkligen ha vänt uppochner på världen.

Om jag i kraft av vinets ursäktande....kraft skulle berätta hur jag ser på dessa två.
A är en White Russian-älskande småstadstjej som egentligen skulle passa mycket bättre i en storstad.
Hon har ett ordförråd jag tycker om och hon verkar drömma på ungefär samma sätt som jag.
Vi kommer ses igen och hade jag varit en mindre hämmad människa hade vi haft kul.
Nu får jag lita på känslan att hon är bra.


C är en mörkhårig skönhet som det känns löjligt tryggt med trots att vi aldrig träffats(Om tre veckor kanske).
Hon sa i början av vår internetkontakt nåt i stil med "jag ska ta hand om dig" i samband med att jag vädrade alla mina hang-ups och tillkortakommanden.
Om jag bara kan kliva ner från mina höga hästar och släppa åldern(18) så kan vi nog passa ganska bra ihop under hennes eventuella vistelse här.


Jag KAN fortsätta vara singel men det börjar smyga sig på obehagliga känslor av utanförskap.
På festen i helgen hos världens bästa Ludde var det i stort sett bara par.
Och jag tänkte att nu är ju åldern då man verkligen ska ha någon.
Skit samma om det inte varar livet ut....Bara att få känna känslan av att vara där med någon.
Att få dra därifrån med någon.
Emil,utan att veta ett smack om din flickvän,jag är innerligt avundsjuk(men faktiskt också glad för din skull). Rent utseendemässigt förstår jag vad du föll för.


Jag tror faktiskt folk på den andra sidan sällan tänker på hur det är att bo ensam.
Jag har bott ensam sen jag var 16. Jag har inneboende nu men det gör ingen direkt skillnad.
Jag har kompisar och mina syskon och en mamma som jag pratar i telefon med varje dag.
Sambolivet har alla sina nackdelar,det är jag den första att förstå,men man är ändå två om det.
Jag vill hitta någon som förstår mina osympatiska drag och kan ta dom,nån som på riktigt ser det braiga med mig,nån som låter mig vara ensam så ofta som jag känner för det. Fysiskt och känslomässigt.


Lundell jag vill träffa dig! Jag vet inte vad jag skulle säga och fråga eller om jag ens skulle gilla dig men jag skulle vilja träffa dig.

Bor man ensam och saknar sysselsättning är det svårt att ha en bag-in-box hemma.
Tre liter rödvin som inget hellre vill än att flöda ut och drickas upp.
Jag njuter av friheten att kunna göra som jag vill och inatt resulterar det i skrivlust.

Vi,jag,mamma och bror,hämtade idag min brorsdotter på hennes dagis.
Jag råkar ju ha jobbat på en förskola och hade därför något att jämföra med och känslan jag hade och har är att antingen så är hennes dagis rätt och slätt skitdåligt,eller så var min gamla arbetslplats ett extremt bra ställe för små barn.
Jag tror sanningen finns nånstans mittemellan.
Personalen på Lillkotten hann på 5 minuter göra ett sjukt oproffesionellt intryck.
När vi anländer sitter min lilla guldklimp i sandlådan ensam och gräver.
Det är kallt och jävligt och hon har inga vantar,
Här kan man ju vilja tro att personalen lyfter på sina häckar och åtminstone hälsar,men icke sa Nicke.

Inte heller invändigt gjorde dagiset någon glad.
Jag kanske överdrev mina känslor just då men det kändes inget bra i bröstet.
Ska nog ta upp det med min bror och hans fru. Ella ska ändå gå där tre år till liksom.

Får trösta mig med att hon än så länge inte lärt sig den hemska gåvan av kritiskt tänkande.

Var hos pappa idag för att se Djurgårn.
Det blev förlust men jag kom därifrån med fyra brända skivor.
En Lundell,en Springste.....jag skriver ner allt istället så har jag nåt att göra;



Lundell:

1) Evangeline
2) När jag kysser havet
3) Danielas hus
4) Isabella
5) Öppna landskap
6) Kär och galen
7) Rialto
8) Hon gör mej galen
9) (Oh la la) jag vill ha dej
10) Sanna
11) Stackars Jack
12) Skyll på stjärnorna
13) Hav utan hamnar


Han har gjort så mkt bra så jag blir helt till mig...Det här var det bästa jag kunde få ihop tyckte jag men hade kunnat göra fyra skivor till.


Bruce Springsteen: 

1) Two hearts
2) Hungry heart
3) The river
4) Cover me
5) I´m on fire
6) Born to run
7) Thunder road
8) Badlands
9) Dancing in the dark
10) Glory days
11) Something in the night
12) Prove it all night
13) Backstreets
14) Bobby Jean
15) Tenth avenue freezeout


Samma gäller här...Otroligt hur en person kan skapa såååå många bra låtar.


Blandad 1:

1) Bruce Springsteen - Spirit in the night
2) Cat Stevens - Can´t keep it in
3) Del Shannon - Runaway
4) Elton John - Tiny dancer
5) Elvis - Viva Las Vegas
6) Vaya Con Dios - Time flies
7) Eurythmics - When tomorrow comes
8) The Temptations - I can´t help myself
9) Imperiet - Balladen om en amerikansk officer
10) Juice Newton - Its a heartache (ganska skön version på en av dom bästa låtarna någonsin)
11)  Lacy J Dalton - Love hurts (läs ovan)
12)  Lars Winnerbäck - Sen du var här
13) U2&Mary J Blige - One
14) Melody Club - Stranded love
15) Offspring - Get a job
16) Pet Shop Boys - Suburbia
17) Rod Stewart - Handbags and gladrags
18) Rod Stewart - Maggie May
19) Rod Stewart - Rythm of my heart
20) Rolling Stones - Start me up


Lite bakbunden av att bara ha tillgång till min pappas och hans sambos låtbibliotek tycker jag ändå att jag got it together.


Blandat 2:

1) Rolling Stones - Angie
2) Shebang - Romeo (Jag hade glömt hur bra den är...haha)
3) Starship - Nothings gonna stop us now
4) Suede - Beautiful ones
5) Vaya Con Dios - What´s a woman (Vingar av glas!)
6) Eurythmics - Thorn in my side
7) Vaya Con DIos - Heading for a fall

Samt fyra låtar med dom av pappa uppsnackade Uriah Heep,som var sådär.


Det var det. Jag föredrar fortfarande originalskivor men ibland kan det ju vara kul att ha det bästa samlat på en cd.

Idag fick jag ett jobb,som innefattar DRESS CODE och egen laptop.
I den bästa av världar lyfter jag ganska snart 35k/månad och mår allmänt bra.
Lite mer realistiskt sett så har jag något att göra ett tag framöver och om jag sliter som fan och har tur så har jag ett jobb som är okej.

Sjätte november börjar det och ni kommer kunna läsa allt om kraschen här.


Senaste dagarna har jag mått ganska bra.
Jag tog mig ut till Nacka för att spela innebandy i söndags och lungorna orkade längre än jag vågat tro.
Tekniskt sett överglänstes jag av min bror men det är jag van vid och den här gången öste jag beröm över honom.
Vanligtvis tänker jag att han vet om att han e duktig men så kom jag fram till att han har samma pappa som jag vilket innebär att man inte direkt fått för mycket lovord genom åren.
Så jag sa vad jag tyckte och han blev väldigt väldigt glad om jag läste honom rätt.

Om jag nu ska köra på det här att självkritik helt enkelt är omodernt så måste jag säga att jag när jag vill är en väldigt klok,charmig,duktig kille.
Upprinnelsen till jobbet jag pratade om var att jag följde med som sällskap när Ludde skulle på infoträffen.
Jag satt med och nånstans under mötets gång väcktes min MOTIVATION.
Och då jag inte kunde känna mig mer kravlös gick jag fram efteråt och anmälde mitt intresse.
Var till och med så äckligt förutseende att jag på ett säljmässigt sätt började prata om Djurgårn med cheferna.
Gissade att dom borde gilla utåtriktade personer så det var bara att släppa handbromsen.

Nu verkar det ganska slappt med deras anställningsrutiner men ryktet säger ändå att dom fått in 700 ansökningar.
Så det kanske bara e 95% tur? Resten beror på mig?

Det finns människor som GÖR saker och så finns det människor som TÄNKER.
Det finns säkerligen också dom som gör bådadera men för enkelhetens skull skippar vi dom.
Jag tänker en massa.
Jag skulle gärna vilja tillhöra den andra sidan men jag är helt enkelt inte glad.
Hur gärna jag än skulle vilja så kan jag inte jobba,festa,resa,ha kul,vara glad,ta foton,älska livet.
Inte just nu iaf.

Så nu ska jag försöka tänka ut varför det i detta nu ligger en tjej i min säng som "bara vill vara kompis".
Trots mina ändlösa tirader om att jag inte vill eller förmår ha tjejkompisar.
Trots att det dom gånger vi setts varit HON som varit mest fysiskt flirtig.
Trots att hon mycket väl vet att man inte beter sig som vi gjort om man är 100% kompisar.
Trots att hon kom hit idag,drack vin och,som sagt,ligger i min säng.

Det e säkert frestande för dom som läser att dra slutsatsen att här har vi en bitter,kåt kille som känner sig ledsen/blåst.
Till någon del är det säkert så,det var inte balsam för själen när hon sa orden,men mest av allt är jag irriterad på detta skitspel.
När jag inte hör av mig eller kanske bara lite avvaktande fysiskt,då är det "du tycker inte om mig längre...buhu".
Som alltid är man torsk i längden och det kan jag ta om det inte kändes så oärligt hela skiten.
Jag vill inte ha en tjejkompis. Vill du mysa så myser vi,vill du ha sex så har vi sex,vill du lära känna varann så lär vi känna varann.
Men inte det här jävla mellanpissalternativet som bara går ut på att ha övertaget i relationen.

Hade jag inte varit hemma hos mig själv hade jag dragit härifrån men nu har jag att välja på en sorts skamlig,fadd återgång till sängen,eller en bitter(ja BITTER) natt på soffan. I mitt eget hem.


Jag är arg. Kan vi bara hångla så kan jag somna sen och ha övertaget?
 

Jag verkar kunna skriva hur mkt som helst den här natten och tur är det för jag har verkligen inte många alternativ till sysselsättningar i väntan på Mr Blund.

Det jag vill säga har att göra med godhet(vänta bara tills ni scrollar neråt i bloggen..)och det är som så att om jag nu anser att glada människor är osmarta människor så.....kanske det är dags att modifiera det en aning.
Jag tror/tycker att om man först...sett det svarta i allt eller åtminstone sett att det finns en dålig sida av livet,men sedan bestämt sig för att bli lycklig och även blivit det,då kan jag köpa det...jag är fortfarande avundsjuk och allt men.

Har man däremot bara tågat på och aldrig nånsin reflekterat över allt som finns att reflektera över.
Då e jag nog fortfarande inne på att det är en fråga om brist  på fantasi och intelligens.


Hipp hopp. Raskt över till ett utdrag ur en Lundellbok som jag gillar.

I boken skriver han om en annan bok kallad Seendet som inte vet.
i den ska det stå bl.a följande; "Eftersom vi lever inneslutna i våra egna problem,lever vi isolerade från varandra. Vi vet inte hur vi ska förhålla oss till varandra kärleksfullt och medkännande.
För det mesta lever vi bara med en sentimental eller hycklande känslofasad.
Bakom denna fasad finns känslor av alienation,bitterhet,fruktan och ensamhet.
Eller också är vi känslomässigt fullständigt bortdomnade.
Kan en lyhördhet ,åkta omsorg och omtänksamhet om våra medmänniskor väckas till liv?"


Lite Dr Phil-stuk men jag råkar gilla Dr Phil och dom som säger att han bara rabblar sjävklarheter kan ju själva testa att formulera samma saker.
Eller åtminstone kolla om dom lever efter dessa sjävklarheter.
Ibland måste man höra någon säga det till en.

Snipp snapp slut.

Jag fortsätter på föreågende blogg. Det handlar om att uppnå en god självkänsla.
Svensson,Jacke och andra tänkbara killar som läser det här får tycka vad ni vill...
Det ÄR "tjejjigt" men jag är en modern man så.

En grej har iaf att göra med så kallade affirmationer.
Att upprepa bra grejer till sig själv tills man tror på dom.
Jag tänkte klippa ut denna lista och sätta den på badrumsspegeln eller nåt;


Jag litar på mig själv
Jag ser det positiva hos människor
Jag är inte fördömande
Jag behöver inte oroa mig,allt löser sig till det bästa
Allt blir som det är meningen att det ska vara
Jag välkomnar förändring
Jag mår bra och växer av att ta ansvar
Jag skrattar varje dag
Jag sover gott på natten
Ingen är bättre på att vara jag än vad jag är
Jag är viktigast i mitt liv
Jag är älskad
Jag är modig, klok och hur härlig som helst!
Jag kan flyga,jag är inte rädd.



Okej det sistnämnda la jag till själv,och nu blev det här lite för mkt även för mig men man kanske kan uppnå en eller två av grejerna?
Det borde ju knappast kunna bli sämre iaf.
Om man nu inte en dålig dag ledsnar på skiten och slår bakut och tänker att aldrig i helvete att det här funkar och bestämmer sig för att bli ännu jävligare än tidigare.
Det är ett inte helt omöjligt scenario.
Men än så länge väljer jag att tro litegrann iaf.

Jag har en del att jobba med då jag i ganska många år nu haft en liten röst i mig som peppat mig till att fortsätta vara cynisk lat och slapp.
Glada människor är korkade människor,ambitiösa människor är jobbiga människor.
Så känner jag idag och även om det mot all förmodan ÄR så jag tycker på riktigt så har det ju inte tagit mig speciellt långt..
Så det är värt ett försök att joina den ljusa sidan.

Tyvärr fick min första dag i mitt nya liv en knackig start.
I natt la jag upp storslagna planer.
Upp senast kl 11. Äta nyttigt. Köp skrivbok. Ring hyresvärden. Ut och jogga,gör armhävnigar,...


Jag vaknade kl 17,åt inget förrns 20 och har suttit hela dagen vid datorn.

Kan bli knepigt att fylla Jag är bra-sidan ikväll.

Men imorn....då jävlar!

Och på fredag ska jag förhoppningsvis på fest i Västerås.
Min plastsyster har inflyttningsfest och det vore kul att träffa henne och några av hennes vänner.
Är dock inte helt bekväm med att komma ensam till en fest,oavsett storleken på den.
Men det blir nog bra.

Jag har börjat arbetet med att bli en bättre människa.
Startskottet blev den bok jag fick i present.
Självkänsla nu är titeln och i natt sträckläste jag i stort sett ut den.
Var som alltid lite skeptisk mot den här sortens böcker.
Skriven av en tjej,bara en sån sak. (Än så länge tänker jag skriva såna grejer)


Att jag har dålig självkänsla har jag haft på känn länge och att det inte alls är bra har jag också känt till.
Men boken öppnade mina ögon för bl.a två saker.
Att taskig sjävkänsla ibland leder till ett behov av att klanka ner på andra människor.
Är man i balans och mår bra så behöver man tydligen inte detta.
Och sen var det skönt att läsa kapitlet om motivation för det är precis det jag saknar i stort sett i allt jag gör eller borde göra.

Jag ska faktiskt ta och göra en av bokens skrivövningar offentligt här och nu bara för att.
Det är bra bloggande.

Och håll i åtanke att jag freebasar nu. Inget förberett alltså.

'Motivationsövning' står det;

"Ge exempel på personer som du anser är motiverade";

När jag läste det här i natt(lite föreberedd är jag då då) fick jag i stort sett bara fram tjejer.
Min syrra känns självskriven. Hon tar sig fram överallt och är bra mkt modigare än sina manliga syskon.
Även min andra syrra,plastsyster kallad,har nog en plats här.
Sen blir det svårare....Min inneboende kanske? Också det en tjej.

"Hur känns det när du är motiverad?";

Här blir det klyschigt. Jag känner mig energifylld och inget hinder är för stort.
Ska jag se en Djurgårdsmatch på tv och hitta ett ställe som visar matchen och sen ta mig dit,så ordnar jag det.
Under mina sex veckor som telefonförsäljare krockade ett arbetspass med en DIFmatch.
En icke motiverad person,eller en helt normal person för den delen,sitter kvar och jobbar.
Kanske ringer till nån på rasten och frågar vad det står.
Men jag tjatade till mig att få gå tidigare. Jag förbeställde en taxi.
Jag tog taxin till stället som lovat att dom ska sända matchen. Det visar sig att dom inte gör det.
Redan där sjöblöt av svett springer jag sveavägen fram in på hard rock café. Ingen match.
Vidare över gatan till Lion bar. Ingen match.
Jag vevar febrilt in ytterligare en taxi som tar mig till Limpbar vid norra bantorget.
Semesterstängt.
Inte ens här är jag grinig eller arg utan på sin höjd störd över att missa matchinledningen.
Jag rusar vasagatan hela vägen bort till centralen och olearys där jag är så andfådd att jag knappt får fram min fråga till damen i dörren.
Men dom visade matchen och Djurgårn slog Häcken borta med 2-0.


"Hur känns det när du inte är motiverad?";

Det här e lätt eftersom det handlar om hur jag mår 98% av min vakna tid.
Jag bryr mig inte om något. Inget är för stort eller litet för att pissas på.
Jag blir cynisk och tänker att allt i slutändan ändå är meningslöst.


"Finns det människor du blir motiverad av?";

Den här frågan borde rimligtvis gå hand i hand med den första frågan men riktigt så är det inte...
För när jag träffar motiverade människor slutar det allt som oftast med att jag känner mig dålig och färglös.
Då har jag nog fånigt nog lättare att inspireras av en sån som Ulf Lundell.
Han är ofta ensam i sina böcker,även om han dejtar hej vilt,men han sköter kost och motion och ja...har allmänt sköna åsikter om det mesta.
I övrigt är det tunnt med förebilder.


"Vad tror du skulle hända om du utvecklade din inre motivation?";

Jag skulle bli bra och framgångsrik i det jag tog mig för.
Jag skulle shapa upp mitt liv ordentligt.


"Finns det något negativt med att utveckla sin inre motivation?";

En av författarinans,tillika mental coach,elever hade sagt efter nån fråga "Är det här en kuggfråga eller?" och det måste vara den här frågan hon pratat om...
Men jag vet inte. Man kanske riskerar bli hänsynslös typ? Aldrig nöjd?


"Vad händer med dig när du träffar någon som är motiverad?";

Som sagt. Jag blir låg och känner mig misslyckad och försvaret blir att tycka mindre bra om den andra.


"Vid vilket tillfälle har du varit mest motiverad i ditt arbete?"

Inte på fabriken Hessa AB. Inte på tobaksaffären. Definitivt inte på telefonförsäljningen. Kanske lite i början iofs.
Men nej,då jag inbillar mig att jag brann mest var nog under den tiden på förskolan då jag blev en light version av en personlig assistent åt en kille på 3-4 år.
Honom kan jag fortfarande sakna så här ett år efter.

"Vid vilka tillfällen har du varit mest motiverad i dina relationer?"

Jag utgår från att det är förhållanden som menas och då är svaret att mitt rekord ligger på knappa två veckor.
Annars är det nog återigen ett barn som fått igång mig. Min brorsdotter,mitt gudbarn.
När jag e med henne blir mkt annat oväsentligt.


Ja sen e det fler frågor men dom skippar vi för nu.

Lite manodepressiv är jag nog ganska säkert.
Har precis blivti klar med tvätten och det räckte för att få upp mig åtminstone ett pinnhål från källaren.
Det e fortfarande inte bra och inatt ville jag bara gråta när jag gick hem i regnet.
Inget gick bra och jag kände mig extremt ensam.
Jag gillar inte att säga det men ensam kände jag mig.

Om två timmar är det 22 år sen jag föddes.
Jag hade nog inte varit helnöjd om jag då hade fått se en glimt av min tillvaro idag.
Om vi leker med tanken att en nyfödd hade förstått någonting.


Men men. Jag e ändå halvnöjd med hur jag e som person och förhoppningsvis vänder jag snart på godhetskurvan och blir bättre för varje år som går.


Imorn/ikväll kommer mamma med bröd och soppa. Ska bli kul att träffa henne.
Få lufta av sig lite, för är det nån dag jag borde kunna få prata om mig själv så är det på min födelsedag.