lava

Inatt blev jag gripen av polis för första gången. Jag spottade på en vakt utanför hot&company. Blev sen nertacklad mitt i gatan,precis framför en bromsandes taxibil. Jag ångrar egentligen ingenting även om det känns jäkligt fånigt alltihopa.

Tjejerna är helt överlägset mycket mer intressanta än killarna i årets Idol. Killarna ger mig ångest när jag ser dom.


Kl e 05.15 och jag har sovit ca 6 timmar. Tänkte tillbringa dessa kolsvarta morgontimmar med att försöka kvala in till wsop event 23 på stars. Buy-in $2600. Sen kanske dricka kaffe och bestämma mig för att göra det här till en långfredag. Hemma. Lugn. Inget öl.

Vi arbetsfria är inte förskonade från söndagsångest. Man tycker att vi borde kunna vara det men så är det inte.

Firade syrrans kille idag och det var som alltid kul att träffa syskonbarnen. Och som alltid mådde jag också illa. Ganska länge trodde jag det berodde på att jag var ute igår,men det vägrade släppa under kvällen. Därför fick jag avbryta den tänkta söndagspokern i Farsta,hos en kompis. Tog taxi hem och den snälla iraniern tyckte 200 var lagom för sträckan Farsta - St Eriksplan. Jag skämdes nästan men gav han iaf 20 kr i dricks som en fin gest. Undrar om han omsider förstod vilket löjligt lågt pris han gav mig? Skit samma. Illa mår jag fortfarande. Somnade bums när jag kom hem och vaknade kl 3. Nu e den 4.30 och jag har precis smällt i mig ett helt glasspaket tillhörandes min ineboende. Jojjo, om du läser här så ska jag köpa nytt, first thing in the morning.

På kvällen e det världens största derby och jag ligger här och e nervös. Skräckblandad förtjusning är det jag känner.


Under utgången igår sa en god vän till mig att jag nog berättar för mycket om mig själv. Mellan raderna tror jag han försökte säga att det kan bli pajasvarning över en. Han hade en poäng även om jag lyckades ge ett bra svar som typ gick ut på att för ens närstående gör det inte så mycket vad man säger....Är man nära så kvittar det hur mycket konstiga grejer man avslöjar om sig själv. Och för dom inte lika nära....dom struntar man blankt i vad dom tycker. Nu är väl problemet att jag kanske inte riktigt gör det(även om jag blivit bra mkt bättre på det) utan istället mår dåligt.
En intressant diskussion var det iaf.

Sen sa han också att min blogg är totalt intetsägande. Så,med ursäkten av dagens match och att du är gnagare,dra åt helvete Matte....smilegubbe.


Jag drömmer dom konstigaste sakerna var och varannan natt. Nyss kommer jag ifrån en livevariant av playstationspelet James Bond. Om man kan kalla en dröm för live. Iaf slaktade jag ryssar så det sjöng om det.
Därifrån kastades jag rakt in i ett parti kurragömma med bl.a Ludde,Kennet,Emil och Luddes lillasyster.
Matsa var sjuk och kunde inte delta.
Vi var i en stuga någonstans i skogen och det var kolsvart ute och jag minns att jag hade reell ångest över mörkret. Inte släppte den när jag hittades först trots ett i mitt tycke solitt gömställe. Jag kunde inte förstå hur jag kunde hittas först i den lilla skitstugan. Ville inte bli den som räknade i nästa omgång.
Hatade alltid det när jag var barn,att vara den som räknar i kurragömma eller burken. Fy fan vad jag avskydde det.


KS skrev nyligen om fyllesms. Jag skickar oftast sådana till runt 6-7 tjejer. Har jag tur svarar en(1) av dom. Hur kommer det sig att ni aldrig faller dit? Eller gör ni det bara att jag inte är en av dom ni skickar till? Min erfarenhet är att man måste lyckas gå ungefär 6 månader utan att höra av sig......Först då kan det plinga till i inkorgen. Inte tidigare. Det är synd och tråkigt.


En annan insikt jag kommit till är att ".......eh....jag spelar poker" är en mening som inte bär en någonstans i ett krogsamtal med en tjej. I början sa jag det för att jag trodde det skulle låta lite bra. Numera säger jag det för att det faktiskt är det enda jag gör. Tyvärr hatar ni det av någon anledning. I nio fall av tio får man EXAKT samma respons;

Det första hon säger är "Du spelar poker? Jag känner en som levde på det där ett tag men sen förlorade han allt"
Det andra hon säger är "Vad gör du när du förlorar?"
Det tredje är "Är du spelberoende?"

En sa till och med "Men hur blir det med pensionssparande och sånt?" innan hon kom på att varken hon eller dom allra flesta i vår ålder ägnar sig åt sånt. Det var en skön känsla när hon pratade bort sig själv utan att jag behövde öppna munnen.

Det jag gissar att hon tänker är att det låter sjukt oseriöst och är dömt att misslyckas. Och en oseriös,oambitiös kille vill man inte ha. Jag tror jag tappat minst tre andraträffar på detta. Det är mycket som är synd men det här är synd för att någon enstaka gång träffar man någon som man skulle kunna träffa igen. För att se liksom.

Men.....dömer man så fort så är det nog ingen person jag gillar heller antar jag. Även om jag förstår poängen. 

Ändå funderar jag på att damma av brandmanslögnen framöver.

Jag hatar alla som fortfarande använder sig av ordet kids när dom pratar om barn eller ungdomar. Det är inte längre ett roligt uttryck. Det är ett utnött uttryck. Sluta.

Tvingade mig upp från sängen kl 17 idag. Löftet om att hämta ett par jeans i stan orsakade en orolig nattsömn. Men jag var vuxen och höll för en gångs skull mitt ord. Hoppade på bussen mot Centralen. Vid Odenplan märkte jag att jag var på helt fel buss och fick slänga mig av och gå till tunnelbanan. Så går det när man är ovan att vara ute dagtid. T-resan gick smidigt och jag tog en cigarett till frukost på vägen mot JC.
Efter jeansen satte jag mig på McDonalds. Tog två hamburgare och en liten cola. I vanliga fall äter jag dom medans jag går vart jag nu ska. Men idag satte jag mig lugnt och stilla ner och åt dom. Bland dom andra människorna.
Denna McDonalds,hötorget,har jag upplevt en panikattack på för några år sen. Därför spetsade jag till det lite och tänkte för mig själv att jag återvände till.....ja inte the scene of the crime men...ni hajar. Mådde bättre idag än vad jag gjorde senast kan jag säga. Alltid något att glädja sig över.

Sen återvände jag hemåt. Enda av värde jag gjort under kvällen är att jag har bekantat mig med min nya digitalkamera. Eller kamera kanske räcker att säga numera? Iaf så kommer det fotas en del framöver. Nu ska jag bara plocka ut en ny mobil för pokerpoängen,sen känns det som att jag har det väl förspänt med grejer ett tag framöver.

På söndag fyller killen som sätter på min syrra år. Pappan till min systerson. Vet inte vad jag ska köpa riktigt men det ordnar sig.  

Efter det fyller jag år men det känns om möjligt ännu blekare än förra året. 23.....vem bryr sig? Kul att träffa familjen iofs.


Nästa komvuxstart är i januari och då ska jag göra min mamma glad och hoppa på Matte A. Om det blir i sthlm eller örebro vet man inte. Har inte släppt flyttplanerna än.


Nu ska jag göra nåt av följande;

Spela poker
Titta på Scrubs
Titta på Mr Brooks
Läsa Lundellbiografin


Blir säkert fler än en av grejerna. Klockan är trots allt bara 2. 

Det blev en bra natt för firma Hjelte&Wijk. Champions league vankades och efter lite dividerande fastnade vi för två spel. Man United samt över 2,5 mål i Barca-Lyon.
C. Ronaldo ordnade hem det ena spelet redan i 60:e minuten. Barcaliret avgjodes först på stopptid då Henry rullade in 3-0. Plus drygt $1 k. var.

Sen grindade vi lite och det gick halvkallt för mig men ingen större smäll. Framåt 5 var det så dags för lite gemensam Omaha. Vi slog oss ner på 25/50 cap med $4 k.

En halvtimme och en kåk senare hade vi $8 k. GG. Alltså slutade dagen på ett välbehövligt plus så nu kanske jag kan släppa den senaste tiden semislaskande.



Imorrn har jag lovat syrran att ta mig till Drottninggatan och hämta ett par jeans åt henne. Jag kommer inte tycka det e kul när jag vaknar.

ks.blogg tvingade mig att svara på den här löjliga "intervjun";



På vilket sätt skulle du vilja sluta dina dagar:

Tar jag mig över 55 e jag nöjd. Kvittar hur jag går.

Vad kommer du vara mest nöjd med i ditt liv:

Att jag svarade på det här formuläret.

Vad kommer du ångra att du aldrig gjorde:

Tog tag i mitt liv.

Du får välja vad du vill till din sista måltid, vad skulle det vara:

Någonting riktigt äckligt så man inte är alltför nedslagen över att lämna in.

Vilken låt spelas på din begravning:

Oh happy day

Vad tror du att folk säger till varandra i bänkarna:

Dom kommer diskutera arvet alternativt avsaknaden av ett sådant.

Vad kommer det stå på din gravsten:

Där ser ni.

Kommer folk minnas dig om hundra år;

Inte en chans.

Vad lyckades du lära dig om den mänskliga naturen i ditt liv:

Det får vi se.

Berätta om en sak som någon kommer tycka om att ärva från dig:

Luddes air franceväska som jag ärvt av honom.

Om det finns en allsmäktig Gud , hur hälsar han/hon dig välkommen:

Du sa att jag skulle ta över en liten stund? Vad sysslar du med?

Så, vad blir dina sista ord:

gg


 

Det jag kommer skriva nu är ej ironiskt menat.

Jag har inte kollat något på damernas fotbollsvm förrns idag. Mot Nordkorea. Och jag vet att jag kommer få bl.a ks.blogg och wijk.blogg på mig nu men......Jag gillade det jag såg. Jag tyckte det var underhållande,jag tyckte det var hyfsat kvalitativt och framförallt älskade jag sättet dom slet på. Ni får tycka jag e konstig men jag tyckte det var smågalet tempo i ett skönt virrigt kaos där relativt många bollar ändå gick fram. Jag blev engagerad i matchen men inte mer än att jag skakade av mig det missade avancemanget ganska lätt.

Framförallt Therese Sjögran gillade jag.


Det var det jag hade säga idag. Nu ska jag och K-man titta på Snatch.


Sox twenty out.

Idag har varit en bra dag idemässigt sett. Inte varit utanför dörren. Morgondagen kan mkt väl arta sig på samma sätt.

Återigen förde uttråkigheten mig till alex schulmans blogg och återigen renderade det i en blogg här.  A.S luftade tankar om livets meningslöshet på ett fint sätt och återigen läste jag läsarnas kommentarer. Dom allra flesta sa åt honom att han borde skaffa barn. Nu har A.S med all säkerhet ett flängigare liv än mig men vi verkar ändå vara ungefär lika glada.
Så här skrev någon till honom;

"Så här är det all the people out there: Detta kommer att låta pretto och töntigt. Till och med som ett påhitt för vissa. Men så är det inte, utan detta jag kommer att säga är alldeles, alldeles sant. Om man tvivlar och suckar och grubblar så finns det ett universalbotemedel, nämligen att skaffa barn. Skaffa barn, skaffa barn, skaffa barn. Helt ärligt tror jag inte att vi biologiskt är skapade att ha för mycket tid att grubbla på. Så med barn blir det mening, kärlek, substans, något som fäster fast en vid något verkligt. Och dessutom har man faktiskt inte tid att grubbla speciellt mycket när man har barn!!!!! Man är mest glad om man får gå och kissa ifred. "


Och det är väl så. Vi ska inte ha för mycket tid till att tänka. Det vet jag ju. Men när man väl hamnat där är det svårt att bryta. 
Jag glider vidare i ingenmansland tills jag verkligen inte står ut längre. Då ska jag bli religiös. Vilket var ett annat alternativ som nämndes i samband med hans blogginlägg.

Jag har hela tiden känslan av att jag står utanför och är väldigt ensam om att känna som jag gör. Ofta tror jag att jag är helt ensam i hela världen om att känna att ingenting passar mig. Och att det inte finns någon bra lösning på att hitta orken och lusten. Det ska till något riktigt jävla slumpartat för att få igång mig känns det som.

Eller så är det i grunden bara nån sorts skuldkänsla över att göra ingenting,som gör att jag mår dåligt. Det har jag varit inne på förr. Att om alla levde så här som jag gör så skulle jag älska det. Om inte folk tog körkort,avancerade i jobbvärlden,reste runt,skaffade barn.....så skulle jag vara mycket lyckligare. Om jag är ärlig så kommer jag fram till att jag inte ens kan unna min bästa kompis att lyckas ta sitt körkort. Hur liten är man inte då? Hur olycklig måste jag inte vara i botten?

Men alla såna här känslor försvinner,eller iaf minskar,när jag GÖR NÅGOT. Vilket jag ändå gör då och då. Men jag orkar aldrig fortsätta mata och mata och köra och köra. Om jag med mata mata köra köra menar saker som den lilla roadtrip jag nyss gjorde. Som betydde att jag träffade folk. Då hinner man inte grubbla.

Så jag har väl lösningen klar men inte lösningen på att ta tag i lösningen att ta tag i lösningen. För jobbar man inte så känns det mer eller mindre som en omöjlighet att omge sig med folk på samma sätt. Det borde finnas ett ställe här i närheten för såna som mig. Där man gjorde roliga saker. I en annan del av Köping ungefär.

Nu ska jag se Gökboet.


tillägg; har läst igenom det här nu och jag hade kunnat skära ner det till "Jag borde göra saker men orkar inte. Och just nu klarar jag mig rätt okej som det är". Men jag hade inget annat att göra än att skriva och man hoppas ju få till en lyckträff nån gång ibland. Men det blir sällan bra när man försöker tvinga fram det. Blääaj,nu e jag less på mina egna ord. Hej hej. 

Hemma igen. Trodde jag skulle ha större känslor än så här över att komma hem. När jag var yngre luktade det alltid på ett speciellt sätt när man kom hem efter en tids resande. Gott luktade det. Tror jag tappade luktsinnet någonstans under tonåren

Ligger och läser Schulmans blogg och detta fick mig på bra humör;


".............Jag blev så illa berörd av denna refusering att jag omedelbart skrev ett brev till dem, som jag bakdaterade så att det såg ut som om jag hade skrivit det innan jag fick deras refusering. I detta brev skrev jag att jag ångrat mig och att manuset inte längre var till salu. Så att jag skulle komma undan med äran i behåll. Ha ha. Vilken patetisk form av stolthet. Det är nog det mest ömkansvärda jag gjort. Varje gång jag tänker på det så sköljer det en våg av ren och kall ångest genom hela min tunna kropp. Och så börjar jag prata högt. "Ja ja ja ja", säger jag och försöker tänk på annat. Det där händer oftare och oftare numera. Att jag tänker på tidigare dumheter och börjar prata högt för mig själv. Som för att överrösta mina minnen. Jag säger "nej" eller "äsch" eller "fan" och kisar med hela mitt ansikte. Och försöker. Tänka. På. Annat."


Att jag inte var ensam visste jag redan. Jonas Indhe kallar det i sin bok To fast for love för att "skamskölja". Men Schulmans beskrivning var läskigt lik det sätt jag hanterar dessa stunder på. Vi är tre! tänkte jag,innan jag började läsa kommentarerna till inlägget. Det kryllade av upphetsade människor som liksom jag känt sig unikt träffade. Nu känner jag mig inte lika speciell längre men det är kanske att föredra i en sån här grej.


Dagens låt; Band of Horses - The Funeral 

Imorrn; Ev. lunch med syster och son. På kvällen blir det poker med Mrs Wijk

Nu har vi varit ute i 9 dagar och det ska bli skönt att komma hem imorn. Då kan hösten ta fart på allvar. Ska inte dricka en droppe på ett tag nu(undantaget derbyt den 24:e) utan bara ligga hemma och spela poker och sova. Storhandla via nätet i sann Wijkanda ska jag också göra. Undra hur länge man kan vara inne utan att gå ut en enda gång?

Alkoholen verkar ha ersatt skrivförmågan och jag ska inte försöka tvinga fram något utan litar på lojaliteten hos er läsare. Good game,well played,thanks mate,bye bye så länge.

Är i Borås nu. Jag och Kalle har skändat Örebro och nu står alltså Knalleland på tur. En hel massa bilder finns på facebook för er som har det...Orkar inte skriva så mycket mer just nu än att vi har det roligt och bra.






gg