lava

Känner redan en mättnad på det här. Vad fan har hänt? Varför har jag inget att skriva längre?
Det måste bero på någonting.

Jag är nästan aldrig nostalgisk längre. Och när jag är det är det inte alls lika kladdigt som förr i tiden.
Jag gör fortfarande en massa dumma grejer som jag mår dåligt över dagen efter och oftast mer än så,men jag har ändå nått en självsäkerhet som jag unnar alla osäkra tonåringar därute.
Nackdelen e att man känner sig gammal och börjar tänka framåt,och för mig som spelar poker och inte har en susning om vad jag vill jobba med är det kanske extra jobbigt. Lägg till att jag fortfarande verkar vilja vara ensam och leva som i alla tiders bok Om en pojke,och man förstår att nutid passar bättre än framåt.



Sommaren framför mig ser ut att gå i samma mönster som dom senaste. Sommarlov med mina lediga kompisar,och kanske framför allt mycket landethäng med syskonen.
Ta med sig datorn och få ett miljöombyte. Bada i 23-gradigt vatten och dricka vin och andas frisk luft och vara med syskonbarnen och grilla och få myggbett och få fästingar och tänka på vad man missar i stan och glädjas åt att man egentligen inte missar någonting alls och skjuta luftgevär och hoppa från bryggan och spela tv-spel och spela kort och smörja in sig med solkräm.

Sen skulle jag kunna skriva något om att till hösten e det dags att komma på något bra att göra,men jag känner att jag mycket väl kan fortsätta som jag gör och det borde väl ändå bero på att jag inte är helt missnöjd?
Eller så är det att jag kommit till en härda ut så får man vila sen-filosofi,men skulle det vara så så har jag en ändå en viss framtidstro om att jag kan nå längre än så.

Nu ska jag somna gott framför Scrubs på dvd och imorn är högsta prioritet att få tillbaka min telefon.

Har kommit fram till att jag saknar min blogg. Jag saknar att få ut mina tankar och jag tycker jag skriver bättre än jag ger mig själv beröm för. Det säger jag efter att ha skumläst min blogg rakt bak,alltså utan att gå tillbaka till den riktiga glansperioden(lunar?).

Sitter här efter en utekväll som i vanlig ordning blev blötare än tänkt. För första gången någonsin är min mobil bortsupen men tack vare en dygnet runt-online msnbekant har jag nu nummer och namn till den chaufför som har min telefon.

Jag hoppas han svarar imorn för annars försvinner alla mina eminenta krognummer ut i intet.
Det ligger mkt jobb och en och annan historia bakom dessa nr så jag hoppas Ali(han heter så,inget rasistiskt "skämt") är en man av sitt ord och möter upp mig för återlämnanande av telefon.

Känner mig förvånansvärt naken utan mobilen. Är säker på att just i detta nu ringer alla dom kvart-i-sex-ragg som tidigare lyst med sin frånvaro.
Och imorn......ska träffa familjen i Vasaparken. Vi sågs förra söndagen och nu försöker jag jobba in en tradition.
Hur ska dom nå mig? Jag e avskuren från omvärlden. Mamma har inte msn.


I det stora så har jag ett par grejer framför mig att ta tag i.....;

Boka tid med Mr Psykolog. Har ett par grejer jag måste lufta.


Ja det e ungefär det allting hänger på. Kroppsligt som själsligt. Löser sig det kommer jag ha en perfekt sommar och sen gå stärkt in i höstmörkret(då innersta jag vill fly till Italien och slippa mörkret),


Kommentera nu så vi får en bra start på detta återupptagande.