Dolly


Jag var en bättre bloggare när jag var arbetslös. Men håll ut så ska ni nog snart se att allt e tillbaka till det normala.
Just nu ser mina dagar ut som så att alarmet tjuter 06.45. Sen gör jag inte så mycket mer än att klä på mig medans jag mår illa och förbannar världen.
07.15 hasar jag mig mot tunnelbanan för att sen hoppa på det tåg som Ludde sitter på.

Resan är många morgnar en kamp mot klockan.
Jag vet inte vad det är men jag har kväljningar väldigt ofta och då främst på morgonen.
Nu e det tack och lov bara 5 stationer(snart 4!) och jag brukar klara mig fram till Alvik och luften.
Fri att spotta och harkla mig.


Sen jobbar jag till 17(ibland/ofta senare) och förmiddagen brukar vara rolig men efter lunch går jag in i väggen. Sista timmen gör jag oftast inte ett enda samtal. Helt slut i huvudet blir jag.

Men men. Sköna arbetskamrater och trots allt känns det som att nästa sälj ligger runt hörnet.
Så än så länge är jag hoppfull.

Efter jobbet blir det ibland/ofta en öl med Ludde.
Om inte så går jag hem och är yr framför teven för att sen somna i skaplig tid.


Så nu vet ni. Förhoppningen är att jag snart kommer blogga mer.
Om det beror på massa sälj eller att jag säger upp mig återstår att se.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback