Hav utan hamnar


Tjejer tjejer tjejer......Jag vet inte vad folk tänker på innan dom somnar men jag tänker i alla fall på tjejer.
Gamla,nya,nuvarande,framtida.
Just nu har jag......två vettiga tjejkontakter. Två och en halv om man räknar Scrubs men hon känns mer som ett oöppnat paket som det kan ligga precis vad som helst i,och som det framförallt är högst osäkert om jag kommer få chansen att öppna.

Dom två är annars en blekingska(säger man så?) och en norrländska.
Den ena har jag träffat en gång,den andra har jag aldrig träffat.
Internet måste verkligen ha vänt uppochner på världen.

Om jag i kraft av vinets ursäktande....kraft skulle berätta hur jag ser på dessa två.
A är en White Russian-älskande småstadstjej som egentligen skulle passa mycket bättre i en storstad.
Hon har ett ordförråd jag tycker om och hon verkar drömma på ungefär samma sätt som jag.
Vi kommer ses igen och hade jag varit en mindre hämmad människa hade vi haft kul.
Nu får jag lita på känslan att hon är bra.


C är en mörkhårig skönhet som det känns löjligt tryggt med trots att vi aldrig träffats(Om tre veckor kanske).
Hon sa i början av vår internetkontakt nåt i stil med "jag ska ta hand om dig" i samband med att jag vädrade alla mina hang-ups och tillkortakommanden.
Om jag bara kan kliva ner från mina höga hästar och släppa åldern(18) så kan vi nog passa ganska bra ihop under hennes eventuella vistelse här.


Jag KAN fortsätta vara singel men det börjar smyga sig på obehagliga känslor av utanförskap.
På festen i helgen hos världens bästa Ludde var det i stort sett bara par.
Och jag tänkte att nu är ju åldern då man verkligen ska ha någon.
Skit samma om det inte varar livet ut....Bara att få känna känslan av att vara där med någon.
Att få dra därifrån med någon.
Emil,utan att veta ett smack om din flickvän,jag är innerligt avundsjuk(men faktiskt också glad för din skull). Rent utseendemässigt förstår jag vad du föll för.


Jag tror faktiskt folk på den andra sidan sällan tänker på hur det är att bo ensam.
Jag har bott ensam sen jag var 16. Jag har inneboende nu men det gör ingen direkt skillnad.
Jag har kompisar och mina syskon och en mamma som jag pratar i telefon med varje dag.
Sambolivet har alla sina nackdelar,det är jag den första att förstå,men man är ändå två om det.
Jag vill hitta någon som förstår mina osympatiska drag och kan ta dom,nån som på riktigt ser det braiga med mig,nån som låter mig vara ensam så ofta som jag känner för det. Fysiskt och känslomässigt.


Lundell jag vill träffa dig! Jag vet inte vad jag skulle säga och fråga eller om jag ens skulle gilla dig men jag skulle vilja träffa dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback