lava

Det är ett heartache men oftast gillar jag livet ändå.
Mycket leda och mycket ångest kan jag ta men den här yrseln tar verkligen ut sin rätt på livskraften.
Det är väldigt väldigt svårt att känna sig glad när kroppen inte alls är med på noterna.
Jag VET att det är upp till mig att ändra massa pissiga vanor och mönster i mitt liv men mår jag dåligt så går det inte och mår jag bra är jag för lat och belåten för att göra det.

Och vad är vitsen med att må så här? Gud din stora jävel,hade det skadat att låta mig såsa vidare utan alla dessa krämpor?
Nån förklaring vet jag att du har men det e irriterande ofta ska du veta.

Framförallt yrseln får du gärna ta bort. Helt.

Huvudkillen i Om en pojke lever helt genom böcker,filmer och musik och till stor del gör jag det med.
Jag är nog likadan som alla dessa 14-åriga gladtechnolyssnande coladrickande chattforumhäckande tjejer med hörlurar mjukisbyxor och (olycklig)kärleksdrypande msntitlar.
Jag bara låtsas vara mer vuxen.


Dagens låt(ja jag har redan skrivit en idag men ni märker ingen skillnad på dagarna här); 

Guns N' Roses - Sweet child of mine eller You could be mine,välj själv.