lava

Såg en nazifilm igår natt. Jag tycker det mesta som handlar om andra världskriget är fascinerande,och nej bästa inneboende fascinerande behöver inte betyda att man gillar saken som sådan.
Det jag vill säga,förutom att jag nynnade med i en tysk kampsång,är iaf att jag ibland kan önska att man fick vara med om nåt riktigt levande.
Där man känner att det kan inte bli mer på riktigt än så här.
Kanske inte nödvändigtvis ett världskrig men den där känslan av att till slut känna att inte ens döden är läskig eller nåt.

Tills dess får jag hålla till godo med eventuell Idolkväll med N imorrn och den omtalade korpfotbollen på lördag.
Funderar på att tjata med syrran så jag har skjutsen nära om yrseln inte vill ta uppehåll.
Så kanske man får en lightversion av hur det var på den gamla aktiva tiden också. Nån i familjen kom för att se en spela fotboll. Kom för att se en göra något.


Det där lät lite för melodramiskt va? Lite ynkligt. Vad ska dom göra liksom? Komma och titta på när jag spelar poker? Knappast deras fel att vi ses av andra anledningar än att jag ska göra något.


Dagens låt; Tiny dancer - Elton John