lava

Hade det varit val idag hade jag röstat på Moderaterna.
En sån formulering brukar man vanligtvis använda typ två år innan ett val men är man ambivalent(missbrukat ord!) så får man säga så tre dagar innan.
Jag har tidigare varit inne på Miljöpartiet men har ändrat mig av två anledningar.

1)

Jag är långt ifrån insatt men det känns som att sossarna går till val,som det heter,snarare på motståndarnas svagheter än ens egna styrkor.
Det är ju alltid smutskastning fram och tillbaka i valrörelsen men moderaterna har iaf många egna ideér vid sidan av pajkastiningen.


2)

Mitt andra skäl är diffust och flummigt.
Det ligger till så att jag ser mig själv tillhörandes dom svaga i samhället.
I en väldigt grov uppdelning åtminstone.
Då vore det ju smidigt att rösta rött kan man tycka men jag tänker så att jag genom att rösta blått(och dom vinner vill säga,men det tror jag för jag tror hårt på mina magiska krafter ibland) tvingar mig själv att skärpa till mig.
Jag omfamnar rädslan istället för att försöka springa ifrån den eller vad man ska säga.
Då kommer det bli bra för det vore så dumt om jag röstade ner mig själv i skiten liksom.
Det tror jag inte gud låter hända.

Dessutom är alliansens folk trots allt hyfsat mänskliga,undantaget Göran Hägglund som inte gillar homosexuella,och dom borde inte tillåta att nån människa i Sverige rasar ner i fattigdom,och att det blir som i USA vilket jag gått och oroat mig för.



Nu ska jag eventuellt beställa hem whiskeyglas. I Djurgårdsfärger.


ps. Det bästa vore om Gustaf Fridolin blev statsminister oavsett vilket block som vinner valet. Han e min darling i politiken.