Call the man


Det är såna här inlägg som ibland får mig att undra om jag står helt jävla still i min utveckling.
För den här låten med Celine Dion har jag med jämna mellanrum skrivit om alltsedan mitt första dagboksinlägg på lunar. Och jag tycker fortfarande att den är lika bra.
Chansen e stor att jag på min dödsbädd kommer ligga och yra om en ballad från tidigt 90-tal.
Hade inte magisk varit ett sådant förstört ord hade jag använt det.


Nu MÅSTE jag snart börja plussa på pokern igen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback