lava

Nu har Mrs Anonym gett sig till känna och att jag hade rätt i min gissning om vem det var är ganska sjukt med tanke på att jag och hon inte pratat på ett år och att jag inte trodde hon läste min blogg ens.
Men det kunde inte vara en bättre person och så fort jag började läsa hennes mail kände jag bara bra om hennes kommentar.

Här är hennes mail iaf....Raderna där i mitten kan vara dom finaste någon någonsin skrivit till mig.



"Tjabba,
ska först ge dig credd för att du svarade på min kommentar på bloggen, trist att du tog så förbannat illa upp bara.
Anledningen till att jag var anonym för andra gången? (har faktiskt kommenterat en gång förut, kika ip-numrena så är du med)
var nog mest att jag i n t e ville att du skulle väga in vad jag tycker om dig eller att det skulle ha någonting med vår "relation" till varandra att göra.
och för att du inte skulle ta det så hårt, effekten verkar dock blivit motsatt, så det ber jag om ursäkt för..

men,
jag stårf aktiskt för det jag skrev. även om jag erkänner att orden blev lite väl hårda.
Borde kanske mer ha formulerat mig såhär:

tycker det är så trist/synd/tråkigt att du inte ser din egen fulla potenital och gör något med den,
att du inte tar klivet ut dit.
och det gör mig faktiskt riktigt arg (ledsen) när du inte v e r k a r göra det (även om det egentligen inte alls drabbar mig på något sätt)..
men well, jag kan ha fel..

och precis som du säger kan jag sluta läsa din blogg, men det vill jag inte.
för jag tycker den/du är bra. dina resonemang är sköna, ditt sätt och skriva är annorlunda och du har de bästa övergångarna från stycke till stycke jag vet.

kanske är det också så att jag faktiskt tycker att vi är rätt lika ibland,
och att jag därför skäller på dig på samma sätt som jag ibland skäller på mig själv.
kanske är det för att du en gång sa till mig att tycka synd om sig själv är så jävla onödigt.

"Ja det är upp till mig själv...jag vet det.
Och någonstans vet jag att jag har resurser till mycket bra.
Men jag vet inte hur jag ska ta mig förbi allt det andra."

så skrev du i inlägget jag kommenterade.
och det är halva vägen, skulle bara verkligen önska att du tog det sista.
att du kunde hita vägen förbi det andra.

nej, jag är ingen psykolog.
:

och vilken rätt har jag egentligen att säga såhär?
nja, egentligen ingen alls.  men jag antar att jag bryr mig om dig.
och du jag menade faktiskt inte att såga dig. och fine, jag ger dig att jag formulerade mig klumpigt.
men,
jag tror faktiskt att du är en av få som klarar av ärlighet.
som är det rakt igenom.

nu kan du få spy galla över mig allt du vill.

ha det gött."