lava

Jag är nästan aldrig nostalgisk längre. Och när jag är det är det inte alls lika kladdigt som förr i tiden.
Jag gör fortfarande en massa dumma grejer som jag mår dåligt över dagen efter och oftast mer än så,men jag har ändå nått en självsäkerhet som jag unnar alla osäkra tonåringar därute.
Nackdelen e att man känner sig gammal och börjar tänka framåt,och för mig som spelar poker och inte har en susning om vad jag vill jobba med är det kanske extra jobbigt. Lägg till att jag fortfarande verkar vilja vara ensam och leva som i alla tiders bok Om en pojke,och man förstår att nutid passar bättre än framåt.



Sommaren framför mig ser ut att gå i samma mönster som dom senaste. Sommarlov med mina lediga kompisar,och kanske framför allt mycket landethäng med syskonen.
Ta med sig datorn och få ett miljöombyte. Bada i 23-gradigt vatten och dricka vin och andas frisk luft och vara med syskonbarnen och grilla och få myggbett och få fästingar och tänka på vad man missar i stan och glädjas åt att man egentligen inte missar någonting alls och skjuta luftgevär och hoppa från bryggan och spela tv-spel och spela kort och smörja in sig med solkräm.

Sen skulle jag kunna skriva något om att till hösten e det dags att komma på något bra att göra,men jag känner att jag mycket väl kan fortsätta som jag gör och det borde väl ändå bero på att jag inte är helt missnöjd?
Eller så är det att jag kommit till en härda ut så får man vila sen-filosofi,men skulle det vara så så har jag en ändå en viss framtidstro om att jag kan nå längre än så.

Nu ska jag somna gott framför Scrubs på dvd och imorn är högsta prioritet att få tillbaka min telefon.